Vigsel

Så var dagen äntligen här. Dagen då grannarna skulle gifta sig. Som jag har väntat på detta!!!! Jag och grannina har turats om att ha panik för vilka kläder som skulle passa på en vigsel i Rådhuset. Kan man ha mörka kläder? Kan man ha svarta kläder? Näe, där går väl ändå gränsen. Men se det gör den inte. Man kan faktiskt ha vilka färger som helst på sig. Till slut blev iallafall allting bra. Grannina var ljuvlig som en sommardag och Ådi var hur fin som helst i sin kostym.
Vi började med att träffas hos dom kl 13.30 för att avnjuta lite ost och kex och vin. Insåg att vi måste äta något innan vi åker till vigseln. M körde oss till Gustav Adolfs torg. Vigseln skulle vara cirka kl. 15.00. Väl där visade det sig att de var fler par som skulle gifta sig och de hade fått samma tid. Det var bara att vänta. Vi var trea på listan. Vigseln gick fort, men jag hann att fälla en liten tår. De var så fina.

Efter vigseln bar det av till Pauls biljard. Hur kul som helst, gå omkring och sippa på en öl och spela biljard. Vi hade 2 timmar på oss och tiden gick hur fort som helst.
Sedan gick vi upp mot avenyn. De hade bokat bord på Sahara som är en libanesisk restaurang. Vi drack Kir Royal till fördrink, åt en meny med 15 smårätter och mixed grill. Till detta drack vi ett gott libanesiskt rödvin. Vi avslutade med kaffe.
Mätta och belåtna gick vi ner till The Flying Scotchman och tog en öl och cider. Sedan åkte vi hem och satte oss att prata lite hos grannarna. Dagen och kvällen var så lyckad som den kan bli.

Kära grannar, lycka till i ert äktenskap.

Nya jobbet

Äntligen fick jag beskedet jag trott jag fått, men inte fått. Låter det konstigt?
Vi kör en kort resumé. I början på december sökte jag ett jobb som inköpsassistent. I mitten på december fick jag ett e-mail där rekryteringsfirman meddelade mig att jag hade gått vidare och skulle göra en IQ-test och personlighetstest. Fyllde i dem här hemma och ringde sedan till dom och meddelade att jag var färdig.
Hon sa att testerna var bra och att jag skulle få komma på intervju. Den skulle företaget jag sökte jobbet hos själv hålla i. Åkte dit den 19 december blev grillad i cirka en timme och kände mig ganska nöjd efteråt. Atmosfären i företaget känns bra.
Fredagen innan julafton ringer återigen rekryteringsfirman och meddelar mig att företaget är väldigt intresserade av mig och att jag skall åka dit och äta lunch med de andra som jobbar på inköpsavdelningen den 29 december. Sedan säger hon: "efter lunchen skall du träffa inköpschefen och då skriver ni säkert kontraktet när du ändå är där". Yippie...... gud vad glad jag blev. Jag fick det!!!!!!!

Men...... icke sa nicke. Åkte dit, åt lunch och sedan gick jag in till inköpschefens kontor, glad i hågen, för att skriva kontrakt. Han ställer lite frågor om hur min jul var och vi kallpratar lite allmänt. Sedan frågar han om jag har några mer frågor och jag svarar nej.
Då, när jag tror att han skall ta fram kontraktet så ställer han sig upp och säger: "okej, då hör vi av oss när vi har bestämt oss."
Hur lång kan man bli i ansiktet?
Det kändes som om jag tappade allt. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag hade alltså inte fått jobbet utan detta var ännu en test.

Nu blev det lång väntan. Varför ringer inte mobilen? Hur lång tid behöver de för att bestämma sig?
Så, äntligen på onsdagen den 3 januari ringer han och säger att jag fått jobbet och skall, på riktigt skriva kontrakt den 9 januari. Yeah!!!! Hur go é den då??
Så förhoppningsvis kan jag börja mitt nya jobb den 10 februari.
Och som tur är för mig så har jag hela tiden haft ett underbart stöd från kära grannina som tålmodigt har lyssnat på mig när jag har varit ledsen, glad, ilsk, uppe, nere, förbannad eller lättad. Hon ger mig också stöd i sorgen över pappas öde. Tack, tack, tack till dig.