Ja det där...

som jag skrev i sista inlägget om att vara hemma en vecka till och bli riktigt bra, det stämmer inte.
Efter det inlägget så har det varit sjukhusvistelse i cirka 10 dagar för att jag skulle få medicinen (kortison) intravenöst istället för tablettform. Funkade sådär kan man säga. Visst var det bra så länge som jag åt sjukhusets så kallade "snällkost", alltså sjukhusets idé om mat som inte smakar något och är utspädd till max.
Klart att magen håller sig i schack då!! Fredagen den 14 december blev jag utskriven från sjukhuset och sedan satte helvetet igång.
För varje dag som gick så blev jag sämre och sämre. På torsdagen var jag redo att ge upp totalt. Jag var och hämtade J från skolan och när vi åkte hem fick jag världens frossa. Det var bara att lägga sig under filten med joggingkläder på och försöka sluta frysa när vi kom hem. Vid det laget så var jag nära gråten. Livet kändes ganska hopplöst.
Då ringde de från sjukhuset och sa att jag skulle göra en akut lungröntgen och jag måste åka direkt för det var bråttom. De sade att man skall kolla att jag inte har tbc och om jag inte har det så skall jag få en medicin som heter Remicade dagen efter som skall hjälpa väldigt bra mot ulcerös colit.

Sagt och gjort, satte mig i bilen helt slut som jag var, men jag kom fram till Östra sjukhuset och gick upp till röntgen. Jag fick komma in nästan direkt.
Väl därinne tog jag av mig tröja och bh och gick fram till en ställning där jag skulle hålla i två handtag som satt på var sin sida. Röntgensköterskan sade till mig att ta ett djupt andetag och hålla andan medans hon gick ut och tog bilden.
Andetaget var för djupt kan jag säga, för helt plötsligt så ramlade jag i golvet. Svimmade som en annan toka. Jag skrämde vettet ur den stackars unga sköterskan.
Som tur var fanns det en säng därinne som jag fick lägga mig på och sedan fick jag en dricka och en bit choklad. De var så snälla mot mig.
Efter att jag vaknat till liv igen och fått lite ny energi så tog vi bilderna.
Som tur var så hade jag inte tbc. Man får vara glad för det lilla!
På fredagen fick jag min dos av Remicade och kände mig genast mycket piggare. Det är fortfarande mycket spring på toa och blödningarna är inte borta men jag märker stor skillnad. Jag skall få en ny dos fredag den 4 januari och jag hoppas att jag blir ännu bättre efter den.

Nu har jag gnällt färdigt.
Det har ju faktiskt firats jul också. Dagen innan julafton så firade vi lill-julafton med grannarna. Det var gott, trevligt och roligt. Efter maten spelade vi TP och vem vann?? Jovisst vann jag och grannina mot R och F. Ha!
Sedan var det dags för spelet: Med andra ord och det är hur kul som helst. Där fick jag och R stryk så det visslade om det.

På julafton var vi hemma hos svärföräldrarna och det bjöds på massa mat som vanligt. Broder med familj hade kommit ner från Rättvik och firade jul med oss.
Den enda som saknades var min kära pappa, men jag hoppas och tror att han var med oss på sitt sätt.
Nu ser vi fram emot nyårsafton som skall firas hos C och H.

Hej och hå

vad veckan gick fort.
Vips så var den borta. Det har varit väldigt skönt att vara hemma och vila sig.
Även om jag har vaknat och oftast gått upp när R och barnen har kört till jobb och skola så har jag haft möjlighet att vila och inte behövt känna att nu måste jag gå upp och göra mig iordning för att åka till jobbet. Jag är fortfarande trött och jag tog blodprover i torsdags som visade att jag inte är helt bra än.
Känner mig ändå mycket bättre i tarmen för kramperna har avtagit och blödningarna är inte så mycket just nu. Toabesöken är också mer sällan nu.
Nu skall det bli skönt att vara hemma en vecka till och bli riktigt bra.

Nu har jag börjat förstå..

att jag skall vara hemma och vila mig.
Det kändes väldigt tydligt imorse när jag låg kvar i sängen när barnen och mannen var uppe och duschade, åt frukost och åkte iväg till skolor och jobb.

Aaaaaaah, bara ligga kvar och plira med ena ögat lite sådär. Skall jag gå upp?
Näe, för det behöver jag inte, jag kan ligga kvar och sträääääcka på mig..... ända tills magen gör sig påmind.
Åhhh, nu blev det bråttom till toan igen. Tur att den finns nära. Spring, spring, ja, jag hann. Lyckan är fullständig. Tänk vilka små saker man kan uppskatta i livet ibland.

Imorgon är det dags för hudvårdsklass igen och det skall bli jätteroligt.

Oj, oj, oj nu är det dags...

att blogga.
Nej, jag har inte haft semester hela tiden, men tiden, lusten och orken har bara inte funnits där.

Vad har då hänt:
Jag har kommit igång med mitt säljande av hudvårdsprodukter och det är jätteroligt. Nu har jag haft cirka 10 hudvårdsklasser och det går ibland bra och ibland dåligt.

I augusti började jag med en ny "diet" om man kan kalla det så, som innebär att jag inte skall äta sådant som innehåller mer än 5 mg kolhydrater per 100 gram mat.
Jag kan meddela att det mesta utav maten som finns i affärerna har mer än 5 mg kolhydrater per 100 gram mat. I början var det svårt för man skall ta bort ris, pasta, potatis, bröd, frukt och grönsaker och det kändes konstigt. Sedan skulle man lära sig att det är helt okej att äta en omelett av 2 ägg och grädde, ja grädde inte vatten eller lättmjölk utan grädde.
Det finns hur mycket som helst att skriva om det men jag rekommenderar att man läser på Annika Dahlqvists blogg om detta, själv istället.

Jobblivet går sin gilla gång. Vi har fått väldigt mycket att göra plus att jag har tagit över lite från en kollega som är alldeles för överbelastad så nu är det mycket att göra.

Och så har vi min lilla mage, eller rättare sagt tjocktarm då. Just nu är den besvärlig så det räcker. Jag har ganska kraftiga blödningar och får springa på toan cirka 10 til 12 gånger om dagen/dygnet. Det är tröttande, kan jag säga. Magen krampar och vet inte riktigt vad den vill. Var hos läkaren i måndags som självklart konstaterade: "det ser inte så bra ut" så nu skall jag börja äta en dunderkur med kortison och vara sjukskriven och vila i 2 veckor. Måste erkänna att det skall bli väldigt skönt att var hemma för det har varit tröttsamt att jobba samtidigt som jag är dålig.
Jag är bara ledsen att det drabbar min kollegor på jobbet, att de får göra mitt jobb, men när jag kommer tillbaka så har jag förhoppningsvis mer energi.

Ahhh.....

semester.
Nu är det dags för semester för mig med. Jag skall ha 2 och 1/2 vecka denna sommaren. Det är det jag kan ta eftersom jag är nyanställd på jobbet och sedan hade jag ju 2 veckor i februari när vi var i Thailand.

Men med det vädret som har varit så känns det nästan som det kan kvitta med semester. Näe nu skall vi inte överdriva. Det skall bli skön med semester.

Igår var vi på bio och såg Die Hard 4.0. Det var första gången jag var på Bergakungens salar. Det var väldigt fint där, med bekväma säten och bra lutning på biosalongen så även om en lång person hamnar framför dig så kan du se ändå.

Idag har vi tagit det lugnt. Det är väldigt skönt det också.
Victors tjej och hennes lillasyster kommer hit om en liten stund och ikväll skall vi nog grilla.

Till sist måste jag bara inflika att nu tycker jag att grannina har varit borta för länge. Kom hem!! Jag har knappt tränat och inte haft någon rolig vännna att babbla med på flera dagar!!

Gothia Cup

Japp, då har det börjat.

Har flera gånger de senaste veckorna kommit på mig själv med att längta till den och nu är den äntligen här:årets Gothia Cup.

Igår spelade Victor och hans lag första matchen mot ett indiskt lag. Siffrorna blev nedslående för motståndarna.
Zenith vann med hela 6-1. Dagen efter var det dags att möta Habo. Självklart blev det vinst där också.
På onsdagen var det dags för Lettland och vad blev det? Jo visst vann dom igen.
På torsdag morgon mötte Zenith Västra Frölunda som dom vann emot i 8-dels finalen förra året. Det var en hård match och vi föräldrar var alla nervösa inför mötet med Frölunda, vilket skulle visa sig vara rätt.

Frölunda spelade bra och Zenith hade fullt upp med att få bort bollen från sitt eget mål och fick inte igång något riktigt spel.

Det blev ett snöpligt slut med 2 mål i nacken och Zenith åkte ut ur turneringen. Så kan det bli. 3:djen bäst i världen ena året och andra året kommer man bara till första matchen i avslutningsspelet.

Men våra pojkar är bäst ändå och deras tränare är så bra mot pojkarna och satsar så mycket tid på laget.
Nu ser vi fram emot SM i Karlstad i början av augusti.

Vad skall man ha vänner till?

Jo, man kan träffas och grilla, dricka gott vin och äta god mat. Det är precis vad vi har gjort i helgen.

Började i fredags med att (efter bubbeldrickandet/städandet) träffas med våra goda grannar och grilla, dricka gott vin och prata och skratta.

Lördag kom och det var dags träffa våra goa vänner från Nol och Stenungsund och inte att förglömma, våra goa grannar.

Allihop kom kl. 18.00 och återigen hade vi en så trevlig kväll. Dessutom blev det en helt oplanerad whisky provning med många härliga miner. Provaren var nämligen inte så förtjust i whisky.

Tack, tack, tack till er våra goa goa vänner för att ni vill komma och tillbringa en kväll med oss.
Jag är så tacksam och känner mig så lyckligt lottad att vi har er som vänner.

Spegelbilden visar verkligheten, eller??

Idag fick jag syn på mig själv i en helkroppsspegel, och det var skrämmande. Herregud vad jag ser kraftig ut!

Får se, hur länge är det nu?
Hur länge har jag tänkt: gud vad tjock jag är, gud vilka valkar jag har runt midjan och magen, gud vilken dubbelhaka jag har.

Varför är det så svårt att göra något åt det?

Bara tänk, tänk och tänk. Inte göra något åt det, näe varför göra något åt det??

Fast nu har jag bannemig bestämt mig. Jag SKA ner i vikt och bli smalare. Det är inte bara för att bli "snyggare" utan också för att man har kommit upp lite i åldern och det kan bli massa andra problem om man inte tänker på vad man äter.
Det är ju inte så längesedan jag var hos företagshälsovården och blodprovet visade att jag har för högt socker. Ligger faktiskt precis vid gränsen av vad man skall ha.

Eftersom min mamma har fått åldersdiabetes så är det stor risk att även jag får det. Det vill jag verkligen inte ha.

Men jag är ju lite av en matalkoholist. Kan hålla mig från sötsaker, fet mat, bullar och kakor ganska långa tider och så helt plötsligt kan jag inte få nog av det igen. Det går upp och ner hela tiden.

Får väl se hur länge jag kan hålla mig från godsakerna denna gången.

Bad, bad, bad

Hur länge kan man bada utan att tröttna och utan att börja frysa?

I 4 1/2 timmar tydligen, för det är så länge som J & G badade i Lerums vattenpalats idag. Vi kom till badhuset kl. 12.30 och tjejerna hoppade glatt i plurret.

Jag satte mig tillrätta med boken Män som hatar kvinnor av StigLarsson. Satt där och läste och tjejerna badade, badade och badade. Emellanåt kom de och "anmälde" sig till mig.

När det hade badat i cirka 1 timme blev tjejerna glassugna.

Efter glassen blev det hopp, fniss, ruschkaneåkande och utebad.
Helt plötsligt blev barnen hungriga. Det var dags för en dyr portion pommes, korv och dricka.
Sedan, tro det eller, så var det dags för badet igen.

När klockan var 16.30 sa jag till flickorna att de skulle gå upp och duscha så att vi kunde åka hem, men hör och häpna de svarade: nej, vi vill bada lite till!!

De lovade att de bara skulle balansera på en lång frigolitkorv 2 gånger till och sedan gå upp.

När det var klart kom de upp och vi gjorde oss iordning och åkte hem.
Flickorna har varit jätteduktiga hela dagen.

Prinsessan på ärten

Näe, inte riktigt men nästan.

Jag och R har sovit på slott i natt. När vi fyllde 40 år fick vi en övernattning på Kronovalls vinslott i present. Den har vi nu utnyttjat.

Såhär gick det till:

Igår på förmiddagen åkte vi ner till Tomelilla där slottet ligger. Vi var där cirka kl 16.00, checkade in och fick nyckeln till hotelrummet som kallas för Merlot.

Det är ett stort rum på ungefär 30 kvm som ligger i slottets sydvästra flygel. Samtidigt som vi checkade in fick vi veta att vi skulle träffas kl. 18.00 igen för lite historia och champagne/vinprovning.

Alldeles intill rummet låg dusch och toalett. Det låg en badrock till oss var på sängarna.

Vi gick en liten promenad i den engelska trädgården och sedan var det dags att göra sig i ordning för kvällens begivenheter.

Det började med att Thomas Drejing som är en känd gourmetkock berättade slottets historia. Sedan gick vi vidare till champagne/vinkällaren. Där berättade han lite om hur det går till när man tillverkar champagne och vi fick också provsmaka.

Efter det bar det av till vinprovning som också var mycket trevligt. Thomas berättade och förklarade på ett roligt och intressant sätt medans vi lutade på våra glas, gjorde en virvel av vinet i glaset, luktade, drack och smackade.

När vi var färdiga gick vi upp till middagen som bestod av:

1. Kronärtskocka och grillade kräftstjärtar serverade tillsammans med ärtor och ärtgroddar.

2. Rökt hälleflundra och rödbetor med en kräm gjord bland annat av senap och kapris.

3. Ugnsstekt lår och bröst av tupp med rotfrukter och vitkålsinlindad färskpotatis och sky.

4. 3 olika sorters ostar och sallad av valnötter, rostad mandel och röda och gröna russin.

5. Jordgubbar i mynta, 1 kula jordgubbssorbet med chokladrån, biskvie med jordgubbar och vaniljkräm.

Åh,boy så mätta vi blev, men det var en helt fantastisk måltid.

Kaffe och tryfflar serverades efter maten.

Sedan var det natti natti.

Imorse gick vi upp åt en härlig frukost och checkade ut.

Det har alltigenom varit en underbar upplevelse.

Första hudvårdsklassen

Kunde inte somna igår kväll. Jag låg och tänkte på vad jag skulle säga på hudvårdsklassen och på hur det skulle gå. Ja jag måste nog erkänna att jag var lite spänd inför idag.

Nu sitter jag här och pustar ut efter klassen. Känner mig lite psykiskt slut vilket säkert beror att jag var så spänd innan. Jag glömde säkert att säga flera saker som är bra att nämna men jag tror att det gick ganska bra trots allt.

Sålde en hel del produkter gjorde jag också.

Det här är kul. Vill mera!!

Nu skall jag gå och lägga mig och min trötta kropp. Men först skall jag självklart använda mina fina hudvårdsprodukter. :)

Midsommar och sånt

Ja nu var det längesedan jag bloggade igen men jag skriver ingen resumé denna gången utan kör bara på.

Midsommar var ju som bekant regnig, men vi hade trevligt ändå. Grannar från gamla området kom hit cirka kl. 17.00 och sedan åt vi och drack hela eftermiddagen fram till kl. 01.oo.

Den 1 juni var jag på hälsokontroll. Hon som genomförde kontrollen frågade om jag har några problem.

Ja, sa jag, problem och problem, det finns allt en lite för stor ring runt magen som kort och gott kallas: bilring. Den tycker jag inte om.

Ja men det kan vi göra något åt sa hon. Då vaknar man ju till lite så där på morgonen. Vaddå göra något åt? Hur då?Jag har ju prövat allt..... eller har jag inte det?

Men herregud!!!!! Jag går stavgång 3-4 gånger i veckan, äter massa sallad och frukt. Äter inga stora portioner till lunch och middag. Äter sällan bullar och kakor. (Kanske lite för mycket ostbågar ibland)men ändå. Det är väl okej eller??

Nä, seru det är det inte. Hon hittade massa saker som jag kunde ändra på. Det är ju bra för då kan jag förstå att jag inte går ner i vikt när jag tycker att jag kämpar så.

Så nu har jag fått lite ny kämparglöd och dessutom så sa hon att jag har bra kondition och det känns ju bra. Skönt att man får lite lön för mödan.

Jag har också börjat på en ny karriär om man nu kan kalla det så. Jag skall börja sälja smink och hudvårdsprodukter för ett jättebra märke. Jag skall ha min först hudvårdsklass imorgon den 26 juni. Det skall bli så spännande.

Godnatt, godnatt

Pinsamt längesedan

Pinsamt längesedan som jag bloggade.

Vad har då hänt sedan sist?
Jag har kommit in i mitt nya jobb mer. Det känns bra. Jobbarkompisarna är bra och arbetet är roligt.

Jag har gått stavgång så svetten glöder med granninan C och racerkvinnan C. Spelar ingen roll hur pigg och nyter eller rask jag känner mig när vi börjar för jag halvspringer, går, stönar och pustar ändå ihjäl mig för att hinna med racerkvinnan men det går inteatt komma ifatt henne. Det enda jag vet är att jag gör så gott jag kan och det får väl duga.

Jag har helt oplanerat sprungit Vårruset, tack vare granninan. Jag beklagade mig för grannina dagen innan Vårruset skulle gå av stapeln att jag inte skulle få springa i år eftersom det inte var någon på mitt nya arbete som hade intresse av att springa. Samma dag som Vårruset var ringde C och frågade om jag ville vara med för det fanns det en biljett över som jag kunde ta och det blev jag jätteglad över. Jag spranggick på 33 minuter och det var bättre än förra året så jag är nöjd.

Jag har saknat min pappa mycket. Jag har upptäckt att det finns vissa saker som jag har svårt att göra nuförtiden utan att bli ledsen och tänka på pappa. Jag har till exempel svårt att köra genom Götatunneln eftersom det var den vi åkte varje gång vi skulle till pappa och det var också den vi körde sista gången då de ringde efter oss då vi inte hann upp innan han hade gått bort. Det är överhuvudtaget svårt att åka till Sahlgrenska sjukhuset. För ett tag sedan sprang jag slingan i Tuve och det var svårt att göra utan att tänka på pappa för det var där som vi gick tillsammans strax innan han blev sjuk.

Vi satt och tittade på en film som heter Efter Bröllopet där det visade sig att mannen i en familj hade cancer och i slutet av filmen fick världens dödsångest. Det blev för mycket för mig så jag kunde inte titta färdigt på filmen.

I fredags hade vi vårstädning med efterföljade grillfest hemma hos oss för alla våra grannar. Det var jättetrevligt och det verkar som de andra tyckte det var en bra idé med festen.

Det var en liten resumé.

Första joggingrundan för säsongen

Jaa, då har man släpat sig runt på den första joggingrundan. Det gick faktiskt bättre än jag trodde. Jag orkade springa lite drygt halva rundan.
Det känns bra att komma igång och nästa gång går det förhoppningsvis ännu bättre.

V är fortfarande på läger. Han åkte ju igår och kommer hem på söndag. Det känns väldigt konstigt när han är borta så länge. Det märks att han börjar bli stor.

Tyvärr så blir det inte något vin drucket med grannarna eftersom de är upptagna nästan hela helgen, men vi har ju hela sommaren på oss så vi tar väl igen det senare.

Båtliv

Idag har vi skrivit papper på vårt båtköp. Det skall bli riktigt rolig med båt. (Tror jag).
Varken jag eller R har ju erfarenhet från båtar, men det ordnar sig nog.

Vi har investerat i sjökort och böcker om navigering och sådant som man gör på en båt.

Nu skall bara båten bli sjöduglig och framförallt hamna i havet. Vi skall sätta på en startspärr på motorn och så kallat klass 3 lås. Det är en kedja som man sätter fast båten vid bryggan med. Kedjan är av sådant material som inte går att kapa av.

Han som jobbar på marinan tror att båten kan hamna i havet senast vecka 18.

Vatten bakom öronen

Jag har haft ont i halsen i cirka 1 och 1/2 månad. Vissa dagar har varit bättre och vissa har varit sämre. Tidvis har jag också haft svårt att svälja maten. Så jag tänkte att nu måste jag gå till läkaren.
Sagt och gjort. Igår eftermiddag rumpade jag iväg till Backa läkarhus vid Backaplan. (Dom var ju så bra sist jag var där, när jag hade haft gallstensanfall) Efter cirka 2 timmars väntande fick jag träffa en läkare som snabbt: lyssnade på mitt hjärta, mina lungor, tittade mig i halsen, klämde mig på utsidan av halsen och slutligen tittade mig i öronen. Han konstaterade att jag har vatten bakom öronen.

Haa, det var nytt! Jag har aldrig haft problem med öronen, men någon gång skall väl vara den första. Okej, jag kan köpa att jag har vatten bakom öronen eftersom jag har ont på sidan av halsen bakåt mot nacken, men vad har det att göra med att jag har ont I halsen och att jag har svårt att svälja maten?
Det fick jag nog egentligen inget riktigt svar på för samtidigt som han i princip sprang ut ur undersökningsrummet så sa han att han skulle skicka ett recept till apoteket på pencillin till mig. Nå, jag får väl ta denna kuren och se om jag blir bättre.

När jag berättade att jag har vatten bakom öronen för en av mina vänner så sa hon att det kanske är efter att vi var i Thailand. Jaa, man vet aldrig. Det kanske det är.

Hur som haver så gick jag upp imorse och gick till jobbet. Kände mig lite vimmelkantig med ont i halsen och ont i huvudet. Väl framme på jobbet kändes det som en lastbil hade kört över mig. Jag var helt slut i kroppen. Till råga på allt så har jag dessutom fått 3 stora blåsor på tungan. Hur synd kan det bli om en människa??
När klockan var 10.30 så åkte jag hem för jag kände att jag måste vila. När jag kom hem somnade jag som en stock och sov i cirka 2 timmar. Nu vill jag bli bra!!

Påskhelg

Åhhhh, denna helgen har varit underbar.

Vi har haft ganska fint väder, vi har kopplat av, vi har varit på trevlig fest hos grannarna, vi tittade på en sak och vi bestämde oss för att köpa den.

Nu är det bara att gå till banken och kolla om vi får lån, men det skall nog inte vara några problem. Sedan är det klart.

Sälen och sol

Javisst känns det lite avigt att tänka på Sälen nu , men nu är det faktiskt så att våra grannar är där eller här eller någon annanstans.
Vem vet var de håller hus. :)

Här har det handlats termobyxor, underställ och dyyyyyra handskar så visst kan man tro att de förberedde sig för en resa till Sälen. Men om det nu är så att de är i Portugal så är jag lätt avundsjuk på dom. Skulle gärna åka till värmen snart igen.




Jag har precis bokat en stuga till mig och mina vänninor i Sälen för vecka 5, 2008. Känns långt bort, men om man inte bokar så tar stugorna slut. Jag och C var ju inte med i år så vi har mycket att ta igen.






Man kan å andra sidan rösta sig med att våren och sommaren är i antågande. Jag måste säga att jag älskar verkligen denna tiden, just denna tiden innan allt blommar ut för fullt och sommaren börjar på allvar.
Då vet man ju att man har hela härligheten framför sig.
Förresten låg jag i bikini och solade på våran altan i söndags. Kändes väldigt märkligt att ligga där när inte ens träden hade börjat bli gröna.

Tagen!!!!

Jag har blivit tagen!!!
Vad är nu detta? Jo, nedan finnes regler för hur man gör om man blir tagen.

Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Därpå väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

1. Jag har 9 och 1/2 tår

2. Jag blir alltid hes när jag har varit ute och dansat.

3. Jag har blivit inbjuden att festa med Smokie en gång när jag var i Danmark.

4. När jag blir arg blir mina ögon riktigt svarta.

Kunde inte komma på fler saker just nu.

http://prylar-saker-och-ting.blogspot.com

http://ilskebyttan.blogspot.com/

Så där då var det äntligen gjort.

Thailand resa och annat

Onsdagen den 21 februari åkte vi till Thailand. Det har varit en underbar semester. Det är precis som alla säger: snälla människor, god mat, vacker natur och superbilligt.

Vi har hunnit med att rida elefant, paddla nerför en liten flod, äta god mat, sola, bada, snorkla och åka speedboat.

Hotellet som vi bodde på var jättebra. Vi hade nära till stranden och nära till stan. Sista veckan träffade vi en familj från Tyresö som var jättetrevliga. De har en flicka som är 15 år och en pojke på 12 år. Victor och deras Jenny fann varandra först och blev jättebra vänner. Faktiskt så bra så att Victor skall åka upp till dom på påsklovet.

Begravningen

Gårdagen var jobbig. Pappas begravning skulle börja kl. 14.00 och det var sagt att jag skulle vara vid kapellet kl. 13.15 för att börja ta emot de som skulle närvara.
Så fort jag kom till kapellet och folket började komma så kom tårarna på mig och sedan fortsatte det så. Det känns som att jag grät 3 timmar i sträck. När allt var slut hade jag världens huvudvärk och jätteont i halsen.

De kom många gamla vänner, pappas gamla jobbarkompisar både från räddningstjänsten och Karholmen och släktingar. Störst av allt var att mina goa kompisar A & A kom. Förstår ni?? Mina kompisar kom på min pappas begravning. Hur goa è dom då??

Efter begravningen åkte vi till Scandic hotel i Backadal för att äta en smörgås, dricka lite kaffe och äta tårta.
Sedan åkte vi hem till mamma för att prata lite och träffa Stefan med familj.

Första och andra dagen på nya jobbet.

Igår var första dagen på mitt nya arbete. Den var lik alla andra första dagar på nya arbetsplatser. Hälsa på alla medarbetare, se hur organisationen är uppbygd och ställa i ordning skrivbordet.

Idag har jag varit på lagret. Jag har fått se hur det går till när man plockar order och skickar iväg paket. Till och med jag kunde plocka en order. Alldeles själv. Nu skall jag vara på lagret resten av veckan och på måndag 19/2 är det dags för pappas begravning.

Mopa har lämnat oss

Nu är det över. (kan man skriva så?) Pappa, även känd som "Mopa" har gått vidare. Hur känns det? Jo alla känslor är där. Man är ledsen, man gråter många tårar, man känner sig lättad, man känner saknad.

Jag och mamma satt hos pappa hela dagen i tisdags (6/2). Vi åkte hem cirka kl. 17.00. Varken mamma eller jag tyckte att det kändes bra att lämna pappa. När skall jag lära mig att lyssna på min intution?
Jag gick och lade mig cirka kl. 22.00 och somnade som en stock. När klockan är 23.30 ringer mamma och talar om att de hade ringt från sjukhuset. Återigen ilar vi till Sahlgrenska för att upptäcka att vi kom försent. Pappa hade avlidit kl. 23.35 dagen före sin födelsedag då han skulle fyllt 68 år.
Vi fick gå in och sitta hos pappa en stund. Han såg så fridfull ut. Efter cirka 30 minuter så bad sköterskorna oss att gå ut en stund så att de kunde göra honom i ordning inför sista avskedet. När klockan var 00.30 kunde vi gå in till pappa för att säga adjö. Det är så svårt att se sin älskade pappa ligga där även om han var fin i sin skjorta och de hade tänt ett ljus och ställt in en blomma hos honom.
Jag satt och tittade på honom och tänkte: ååh, nu andades han nog, men nej det gjorde han inte. Jag tänkte: om jag sitter här tillräckligt länge så börjar han andas och kommer tillbaka till oss igen. "Jag kan sitta här jättelänge, bara du kommer tillbaka!! Hör du det??" Näe, han kom inte tillbaka. Sorgen känns oändlig. Om jag går från honom nu så får jag aldrig mer se honom. Till slut var vi ju tvungna att åka hem.
Men det är bara att inse: han har lämnat oss. Nu måste vi börja arbeta med sorgen.

Är slutet nära?

Nu är det återigen ett tag sedan man bloggade. På vissa fronter har det hänt lite på andra fronter har det hänt massor.
Sälenresan som skulle gå av stapeln den 1 februari närmade sig med stormsteg och jag var i valet och kvalet om jag skulle åka eller inte. Efter många om och men så bestämde jag mig för att åka med. Kände att jag behövde lite ombyte, träffa mina goa kompisar och skratta lite.

Då hände det..... De ringer från Sahlgrenska och säger att det är nog bäst att vi kommer för pappa har svårt med andningen och har långa andningsuppehåll. Många tankar flyger genom huvudet. Är det slut nu? Är det bäst för PAPPA att det tar slut nu? Kommer det att finnas ett mirakelmedel som kan bota honom inom en snar framtid? Kan han hålla ut? Hur blir det efteråt? Hur skall jag kunna se på min pappa när han är död? Klarar jag att stötta mamma? Klarar hon att stötta mig? Hur blir livet utan pappa?

Jag och mamma åkte i ilfart upp till sjukhuset och visst hade han andningsuppehåll. De varade upp till 20 sekunder. 20 sekunder känns långt när någon slutar andas. Vi satt hos pappa och "vakade" (trodde vi) hela dagen och hela kvällen. Han hade sina uppehåll och rosslade lite, annars hände inget mer. När klockan blev elva på kvällen så var vi båda väldigt trötta. Tidigare på dagen hade vi pratat lite med pappas läkare och hon tyckte att det vore bra om mamma sover över på sjukhuset. Sagt och gjort, mamma åkte hem och hämtade lite nattprylar och sov över i ett anhörigrum. Jag meddelade mina kompisar att jag inte kunde följa med till fjällen.

Följande dagar är som en mardröm. Pappa ligger och ligger och ligger. Vi sitter hos honom och ser honom tyna bort. Han blir magrare för varje dag. Ibland kan man se en liten glimt i hans ögon, då blinkar han och faktiskt rör på ögonen, men annars stirrar han bara i taket. Tårarna rinner ständigt ner för kinderna på oss, känns det som.

Vigsel

Så var dagen äntligen här. Dagen då grannarna skulle gifta sig. Som jag har väntat på detta!!!! Jag och grannina har turats om att ha panik för vilka kläder som skulle passa på en vigsel i Rådhuset. Kan man ha mörka kläder? Kan man ha svarta kläder? Näe, där går väl ändå gränsen. Men se det gör den inte. Man kan faktiskt ha vilka färger som helst på sig. Till slut blev iallafall allting bra. Grannina var ljuvlig som en sommardag och Ådi var hur fin som helst i sin kostym.
Vi började med att träffas hos dom kl 13.30 för att avnjuta lite ost och kex och vin. Insåg att vi måste äta något innan vi åker till vigseln. M körde oss till Gustav Adolfs torg. Vigseln skulle vara cirka kl. 15.00. Väl där visade det sig att de var fler par som skulle gifta sig och de hade fått samma tid. Det var bara att vänta. Vi var trea på listan. Vigseln gick fort, men jag hann att fälla en liten tår. De var så fina.

Efter vigseln bar det av till Pauls biljard. Hur kul som helst, gå omkring och sippa på en öl och spela biljard. Vi hade 2 timmar på oss och tiden gick hur fort som helst.
Sedan gick vi upp mot avenyn. De hade bokat bord på Sahara som är en libanesisk restaurang. Vi drack Kir Royal till fördrink, åt en meny med 15 smårätter och mixed grill. Till detta drack vi ett gott libanesiskt rödvin. Vi avslutade med kaffe.
Mätta och belåtna gick vi ner till The Flying Scotchman och tog en öl och cider. Sedan åkte vi hem och satte oss att prata lite hos grannarna. Dagen och kvällen var så lyckad som den kan bli.

Kära grannar, lycka till i ert äktenskap.

Nya jobbet

Äntligen fick jag beskedet jag trott jag fått, men inte fått. Låter det konstigt?
Vi kör en kort resumé. I början på december sökte jag ett jobb som inköpsassistent. I mitten på december fick jag ett e-mail där rekryteringsfirman meddelade mig att jag hade gått vidare och skulle göra en IQ-test och personlighetstest. Fyllde i dem här hemma och ringde sedan till dom och meddelade att jag var färdig.
Hon sa att testerna var bra och att jag skulle få komma på intervju. Den skulle företaget jag sökte jobbet hos själv hålla i. Åkte dit den 19 december blev grillad i cirka en timme och kände mig ganska nöjd efteråt. Atmosfären i företaget känns bra.
Fredagen innan julafton ringer återigen rekryteringsfirman och meddelar mig att företaget är väldigt intresserade av mig och att jag skall åka dit och äta lunch med de andra som jobbar på inköpsavdelningen den 29 december. Sedan säger hon: "efter lunchen skall du träffa inköpschefen och då skriver ni säkert kontraktet när du ändå är där". Yippie...... gud vad glad jag blev. Jag fick det!!!!!!!

Men...... icke sa nicke. Åkte dit, åt lunch och sedan gick jag in till inköpschefens kontor, glad i hågen, för att skriva kontrakt. Han ställer lite frågor om hur min jul var och vi kallpratar lite allmänt. Sedan frågar han om jag har några mer frågor och jag svarar nej.
Då, när jag tror att han skall ta fram kontraktet så ställer han sig upp och säger: "okej, då hör vi av oss när vi har bestämt oss."
Hur lång kan man bli i ansiktet?
Det kändes som om jag tappade allt. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag hade alltså inte fått jobbet utan detta var ännu en test.

Nu blev det lång väntan. Varför ringer inte mobilen? Hur lång tid behöver de för att bestämma sig?
Så, äntligen på onsdagen den 3 januari ringer han och säger att jag fått jobbet och skall, på riktigt skriva kontrakt den 9 januari. Yeah!!!! Hur go é den då??
Så förhoppningsvis kan jag börja mitt nya jobb den 10 februari.
Och som tur är för mig så har jag hela tiden haft ett underbart stöd från kära grannina som tålmodigt har lyssnat på mig när jag har varit ledsen, glad, ilsk, uppe, nere, förbannad eller lättad. Hon ger mig också stöd i sorgen över pappas öde. Tack, tack, tack till dig.