mig under bylsiga kläder för att försöka dölja jobbiga valkar eller att klä mig i smalare kläder och gå och hålla in magen hela dagen så jag knappt kan andas, än mindre prata.
Nu får det vara nog!
Jag har tappat räkningen på hur många gånger det har "varit nog" men det känns ändå alltid så bra när man har tagit beslutet att skärpa sig med träning och matintag.
Är det kanske för att jag i mitt huvud redan ser mig som smalare?
Åh, vad enkelt det skulle vara om kan kunde vara konsekvent och göra precis som man tänker.
Hur kan det då komma sig att jag samma dag som jag har bestämt mig, tänker: jag börjar på måndag så idag och några dagar till kan jag ju unna mig något riktigt gott.
Extra flötigt, något som aldrig annars äter.
Varför?
Någon som känner igen sig? Jag bara undrar..
Jag är väl inte helt ensam om detta? Snyft!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar