27 december 2010

Ahhh, utsläppt från isoleringen

För er som inte vet så är jag stomi opererad och har påse på magen sedan ca 2 år tillbaka. Jag har haft Ulserös colit sedan 1988. Skoven har kommit och gått. Se blogginlägg från år 2007. Till slut blev jag så sjuk att jag var tvungen att operera bort tjocktarmen och få "påse" på magen.

Efter min operation har jag oroat mig lite för att få magsjuka eller vinterkräksjukan för att jag inte vet hur kroppen kommer att reagera.
Min pappa var också opererad men hade Kocks blåsa och han hade det så jobbigt så fort han fick magsjuka. Det var bara att åka till sjukhuset direkt för han fick sådan vätskebrist att han fick kramper i nästan hela kroppen. Jag såg det ett flertal gånger och vill helst inte uppleva det själv.

För mig började det på julafton. Vi var hemma hela dagen och jag började märka att jag "flödade" lite grann. Att flöda innebär att det som kommer i påsen är som vatten och det kommer ganska mycket. Detta har hänt förut så först blev jag inte så orolig. Det har alltid gått över efter några timmar.
Dagen började ganska bra men allt eftersom kvällen gick så märkte jag att jag var tvungen att tömma påsen oftare och oftare.
I vanliga fall tömmer jag ca fem gånger per dygn men innan julaftons dag och kväll var slut så hade jag nog varit på toaletten ett tiotal gånger. Sedan följde en natt med mycket toa spring. Jag tänkte att här är det bäst att dricka vatten för att fylla på depåerna.
Jag drack glas efter glas med vatten.

På juldagen var mamma här en sväng och hälsade på. Jag sprang fortfarande mycket på toa och jag började misstänka att jag hade stopp i tarmen. (Det är också något jag sett pappa få och det var inte roligt.) Jag hade en otrolig huvudvärk och tog flera tabletter för att dämpa den. Det hjälpte bara en liten stund.

Nu började jag bli ordentligt orolig. Drack ännu mer vatten. Dagen gick i långsam takt. Jag gick och lade mig tidigt och somnade som en stock men fick gå upp nästan en gång i timmen och tömma en full påse.

På söndagsmorgonen kände jag mig ännu sämre. Klockan nio spydde jag första gången. Jag var otroligt trött och vandrade mellan sängen och toaletten. När klockan var tre så spydde jag för andra gången och huvudvärken var ännu värre.
Jag bad maken ringa till sjukvårdsupplysningen när klockan var halv fem. Då var jag helt slut.
Han talade om för dem att jag misstänkte att jag hade stopp i tarmen och de sa att jag kunde åka till en jour vårdcentral i Gamlestan. Sagt och gjort.

Vi fick vänta en timme innan jag ens fick anmäla mig i kassan. Väl framme där talade jag om mitt ärende och hon frågade genast hur länge jag hade väntat. När jag svarade en timme sa hon att hon skulle sätta "röd flagg" på mig vilket innebar att jag skulle få gå före de andra som väntade. Jag var tacksam för det.

Inne hos doktorn talade jag om mina krämpor och han klämde och kände och konstaterade att han inte kunde hjälpa mig. "Det är bäst att du åker till Östra sjukhuset. Du får en snabbremiss av mig", sa läkaren.
Det tog bara fem minuter att köra dit. Framme där fick jag träffa en sköterska direkt. Hon kollade puls, blodtryck och tog blodprover. Många rör med blod.
Sedan fick jag komma till ett väntrum och ligga på en brits. De satte dropp på mig. Jag mådde väldigt illa hela tiden. Trodde jag skulle spy när som helst men lyckades ändå somna av emellanåt.
Efter några timmar kom det in en doktor som talade om att jag var uttorkad. Jag hade brist på salt och kalium i kroppen. En biverkning efter allt flödande.
Han sade att jag måste bli inlagd på sjukhuset och då kände jag: ja jag gör vad som helst bara jag blir bättre.

En timme senare blev jag körd till avd 351 A. Ännu en sköterska tog emot mig. Hon talade om att jag skulle få ligga på ett enkelrum.

Lyxigt värre, tänkte jag och fattade ingenting. Rummet hade dusch, toalett och en stor platt-tv.
Sköterskan bad mig byta om till sjukhusets kläder så det gjorde jag.
Hon talade om att jag inte fick äta eller dricka någonting. Jag kunde fukta munnen med lite vatten om jag ville, sa hon. Helt okej med mig tänkte jag för jag var inte direkt hungrig. Hon talade också om att de behövde ett avföringsprov. Då gick det upp för mig. De trodde att jag hade vinterkräksjukan.

Då förstod jag varför jag fått eget rum och varför jag skulle byta kläder och de ville heller inte att jag skulle gå ut från rummet. Vid det laget så var jag så trött så jag brydde mig inte nämnvärt.

Jag gosade ner mig i sängen och somnade. Var uppe på toaletten några gånger och blev sedan väckt klockan sex på morgonen. Då var det dags för nya blodprover. Jag somnade om och vaknade igen klockan halv nio.
Då kom en sköterska in och meddelade att doktorn hade ändrat sig och sagt att jag fick lov att äta. Jag fick mera dropp och de tog mer prover.
Jag höll mig inne på mitt rum hela tiden och fick allting serverat. Långsamt kände jag att mina krafter kom tillbaka.

Jag fick ligga på sjukhus från söndag natt till tisdag eftermiddag.
På tisdag förmiddag hade de fått svar på proverna om kräksjukan och det var negativt. Då talade de om att jag var fri att gå vart jag ville på avdelningen.

Jag vet fortfarande inte vad som orsakade detta men nu mår jag mycket bättre. Troligen är det något som jag ätit som jag blev magsjuk av. Nu vet jag hur kroppen reagerar och nästa gång skall jag inte vänta hemma så länge.
Jag är fortfarande trött så detta tog på mina krafter mer än jag kunde ana.
Doktorn sjukskrev mig till den nionde januari.
Jag är så tacksam för den svenska sjukvården som jag tycker fungerar väldigt bra.

2 kommentarer:

Ilskebyttan sa...

Hittade detta på en av LCHF-bloogarna jag läser. Han är själv LCHF-fanatiker men har UC. http://blogg.passagen.se/matfrisk/. Inlägget från idag, den 2/1.

Unknown sa...

Ja jag har sett någon gång förut. Han skriver bra och intressant. Mycket bra ha information.