Cancern härjar

Vem uppfann cancern?? Vilken nytta har den?
Min pappa har drabbats av denna djävulska sjukdom. Den tär på honom och den tär på oss anhöriga, särskilt min mamma som ser pappa hela tiden. Det finns inga ord för hur man känner när man ser sin kära pappa bli sämre och sämre för varje dag. Förut kunde han springa 1 mil eller cykla 2 mil om dagen och nu kan han nästan inte gå 30 meter utan att bli anfådd. Han som har älskat att träna och alltid tänkt på vad han äter så att han skall undvika hjärtinfarkt och andra sjukdomar man kan få när man blir äldre. Då vaknar en liten asbest djävul till liv och förpestar hela tillvaron. Hur skall man kunna acceptera att man snart skall dö när man inte är beredd att dö?
Men det värsta av allt är nog lidandet. Det är obeskrivligt sorgligt och plågsamt att se när smärtorna tar tag i honom. Då vill man bara att göra vad som helst för att han skall slippa lida.

För att mildra smärtorna har pappa fått en nål i magen med en slang som leder till en apparat med morfin. När han börjar känna att smärtan kommer skall han trycka på den och då doserar den ut morfin i kroppen på honom.
Den sista veckan har han fått så mycket morfin i sig att det nästan inte går att prata med honom. Han pratar otydligt, svamlar, är yr, drömmer massa hemska drömmar och har svårt att hålla sig vaken. Han sover det mesta av dygnets 24 timmar. Tydligen skall allting stabilisera sig efter cirka en vecka, när doseringen har ställt in sig.
Att pappa skall bli bättre, har jag hur gärna jag än vill, svårt att tro. Pappa har blivit så smal. Alla muskler han hade är borta och han orkar nästan inte äta någonting.
Jag är så ledsen för hans skull. Han om någon är inte värd detta. Varför skulle det bli såhär?????