Om man berättar något som man är glad över. Som tex: jag har beställt en ny soffa.
-Jag vill också ha en sådan.
-Min kompis har en sådan.
-Åh vad roligt!
-Var har du köpt den?
Måste man alltid prata om själv i första hand? Kan man inte låta personen glädjas åt sin nya soffa eller vad det nu är.
Om du berättar att du har gått ner i vikt, får du ofta svaret:
-Ja jag behöver ju också gå ner.
-Ja jag skall börja banta på måndag.
-Du behöver väl inte gå ner i vikt.
-Jaha, Beach 2011!!!
Det svaret man helst vill ha är:
-Åh vad roligt!
-Hur har du gjort?
-Har du några tips?
Det tror jag skulle vara givande för alla.
En gång när jag satt och åt lunch (vi satt vid ett långbord med ca 10 personer) på ett företag jag jobbade på för några år sedan, sa min kollega som satt bredvid mig:
-Sitt tyst och lyssna på konversationerna runt omkring dig. Hör hur de avbryter varandra för att framhäva sin historia och sig själva.
Jag satt där en stund och bara lyssnade. Hon hade så rätt. Det var ett otroligt "kackel" och ingen lyssnade på någon annan. Så fort någon hade berättat en sak så kom en annan person och talade om vad de hade gjort och sett och hört. Självklart var den historien mer avancerad än den personens som just hade pratat.
Näe, medmänniskor!! Ta en stund och lyssna på dina vänner, kollegor eller familjemedlemmar. Verkligen lyssna på vad de har att säga. Glädj dig åt andras lycka och glädje så får du också mer glädje i livet.
Du kan lära dig mycket om både livet och människan du lyssnar på.
Så dagens historia:
En yngling kommer in på biblioteket.
-Jag skulle vilja låna en bok av Shakespeare.
-Vilken av dom?
Efter en stunds tvekan:
-Öhhh, typ William!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar