Dagen har varit ungefär som igår, förutom stressen på morgonen. Tro det eller ej, det kan hjälpa att gå upp tidigare på morgonen. Det räckte faktiskt att ställa klockan tio minuter tidigare. Simsalabim. Lugn bilfärd till jobbet.
Efter jobbet åkte jag hem och hämtade lillan för att köra henne till pingisträningen. Medans hon tränade så sprang jag vilse i pannkakan, nej i spåret vid Torslandahallen. Det fanns flera avtagsvägar i spåret och eftersom det var första gången jag sprang där så hittade jag inte riktigt rätt. Jag kom i alla fall tillbaka till Torslandahallen innan lillans träning var slut. Av någon konstig anledning såg tränaren på mig att jag hade sprungit. Kan det vara det röda nyllet som avslöjade mig?
Efter träningen åkte vi hem och lagade äckliga fiskpinnar. Så det blev först motion och sedan bantning.
Nu skall jag titta på House och sedan sova som en stock.
27 september 2006
26 september 2006
Fel dag
Stressade som vanligt till jobbet på morgonen. Hur kan man klara av att alltid bli så sen på morgonen. Är det något straff som man utsätter sig själv för eller vad håller man på med??
Hur som haver så kom jag dit precis kl. 08.00.
Tog emot de vanliga samtalen om fakturor. "Det är inte jag som skall betala, vänd fakturan till avsändaren." Sedan ringer avsändaren: "Det är inte jag som skall betala, debitera mottagaren". Hur kul är det?
När klockan är 10.30 ringer min mobil. Det är från skolan som jag skall börja på. De undrar om jag kommer till inskrivningen. Va?! säger jag. Det är ju på fredag. Nej det är idag, svarar han. Åhh himmel och pannkaka. Jag har tagit fel på dag. Vad gör vi nu då, undrar jag. Åh, det är ingen katastrof, säger han. Jag ber att den ansvariga kvinnan ringer och informerar dig per telefon istället. Puhh, vilken tur jag har. Så klantigt av mig.
Men, men, efter jobbet hade jag träff med kompisen C. Vi åkte till Haga och tittade i affärerna en liten stund. Sedan gick vi och fikade. det var trevligt att prata en stund.
Hur som haver så kom jag dit precis kl. 08.00.
Tog emot de vanliga samtalen om fakturor. "Det är inte jag som skall betala, vänd fakturan till avsändaren." Sedan ringer avsändaren: "Det är inte jag som skall betala, debitera mottagaren". Hur kul är det?
När klockan är 10.30 ringer min mobil. Det är från skolan som jag skall börja på. De undrar om jag kommer till inskrivningen. Va?! säger jag. Det är ju på fredag. Nej det är idag, svarar han. Åhh himmel och pannkaka. Jag har tagit fel på dag. Vad gör vi nu då, undrar jag. Åh, det är ingen katastrof, säger han. Jag ber att den ansvariga kvinnan ringer och informerar dig per telefon istället. Puhh, vilken tur jag har. Så klantigt av mig.
Men, men, efter jobbet hade jag träff med kompisen C. Vi åkte till Haga och tittade i affärerna en liten stund. Sedan gick vi och fikade. det var trevligt att prata en stund.
25 september 2006
Skit, skit, skit, skit dag med stort S
Denna dagen vill jag helst glömma. Började med att jag fick stressa som f-n till jobbet. När jag kom dit var jag helt ensam. Då var de andra också sena. I vanliga fall ringer det inte så mycket på måndagar, men just idag skall det självklart börja ringa direkt när man kommer innanför dörren.
Utav de cirka 20 fraktsedlar jag har letat efter idag så har jag hittat typ två. Ha, jättekul. Det innebär att jag inte kunde lösa de problemen! Kändes som att stånga huvudet i väggen.
Åkte direkt hem. Tänkte att jag skulle ut och springa av mig lite ilska. Näe då börjar magen krångla, värka och ha sig. Klarar inte att springa.
Lagade mat (blev faktiskt bra).
Skulle sätta mig lite vid datorn och behövde sätta i sladden, nämen var det en spinnrock i vägen för min tå. Ajajajajaj gjorde så ont att jag fick ont i magen. Är det någon som tycker synd om mig nu, eller?????
Behöver väl inte tillägga att det blir tidigt sängläge idag. På så sätt kanske jag klarar mig från andra allvarliga skador.
Utav de cirka 20 fraktsedlar jag har letat efter idag så har jag hittat typ två. Ha, jättekul. Det innebär att jag inte kunde lösa de problemen! Kändes som att stånga huvudet i väggen.
Åkte direkt hem. Tänkte att jag skulle ut och springa av mig lite ilska. Näe då börjar magen krångla, värka och ha sig. Klarar inte att springa.
Lagade mat (blev faktiskt bra).
Skulle sätta mig lite vid datorn och behövde sätta i sladden, nämen var det en spinnrock i vägen för min tå. Ajajajajaj gjorde så ont att jag fick ont i magen. Är det någon som tycker synd om mig nu, eller?????
Behöver väl inte tillägga att det blir tidigt sängläge idag. På så sätt kanske jag klarar mig från andra allvarliga skador.
24 september 2006
Backaplan
Började dagen med en morgonpromenad. Det är helt otroligt skönt att gå ut direkt på morgonen innan frukost. Särskilt idag eftersom det är så skönt väder. Man kan inte tro att september nästan är slut. Det är cirka 22 grader i skuggan och klarblå himmel.
Efter promenaden åkte jag, R och V tillsammans med grannarna till Backaplan. Vi flickor skulle titta på jacka och pojkarna skulle titta på ny mobil till sonen.
Vi hittade några snygga jackor men kunde inte bestämma oss för vilken vi skulle ha så det blev ingen till slut.
Självklart blev det en mobil till sonen. En Sony Ericsson W810i. Himla fin tycker han.
Jag fick nya hörlurar till min MP3. Det är sådana mjuka saker som inte skall ramla ur öronen. Nåja vi får väl se nästa gång jag springer. Alla andra har ramlat ur mina öron.
Om en stund skall vi på möte med vägföreningen och sedan skall vi vidare till våra kompisar i Lilleby.
V skall inte träna fotboll idag eftersom han fortfarande har ont i ryggen. Vi börjar bli lite oroliga över hans ryggonda. Det verkar inte gå över utan istället flytta på sig och bli värre.
Vi skall nog gå till läkaren med honom.
Efter promenaden åkte jag, R och V tillsammans med grannarna till Backaplan. Vi flickor skulle titta på jacka och pojkarna skulle titta på ny mobil till sonen.
Vi hittade några snygga jackor men kunde inte bestämma oss för vilken vi skulle ha så det blev ingen till slut.
Självklart blev det en mobil till sonen. En Sony Ericsson W810i. Himla fin tycker han.
Jag fick nya hörlurar till min MP3. Det är sådana mjuka saker som inte skall ramla ur öronen. Nåja vi får väl se nästa gång jag springer. Alla andra har ramlat ur mina öron.
Om en stund skall vi på möte med vägföreningen och sedan skall vi vidare till våra kompisar i Lilleby.
V skall inte träna fotboll idag eftersom han fortfarande har ont i ryggen. Vi börjar bli lite oroliga över hans ryggonda. Det verkar inte gå över utan istället flytta på sig och bli värre.
Vi skall nog gå till läkaren med honom.
19 september 2006
Helgresumé
På fredagen hade vi vår dotters vuxen kalas. Hon fick massa fina presenter som hon blev glad för.
Eftersom jag hade blivit rejält förkyld på torsdagen så mådde jag sådär på fredagen, men det gick bra på kalaset i allafall.
Släkten gick hem ungefär kl. 21.30. Vi satte oss i soffan och slappade lite och jag tänkte precis gå och lägga mig och snörvla i sängen istället för soffan. Då ringer telefonen. Det är våra mysiga grannar som vill bjuda på kaffe. De är för goa. Visst kommer vi över, säger vi. Genast mycket piggare. Säger inte nej till att träffa våra grannar.
Vi hade pratat om att grilla med grannarna och några andra kompisar på lördagen, men jag kände mig verkligen risig. Så när vi kom över till grannarna på fredagen så sade jag att vi tänkte avboka grillningen för jag kände att jag inte skulle orka ha fest.
Genast kommer Alexis med förslaget: vi kan ha festen här istället! Åh du goa människa!!
Tycker om dig.
Vi pratar lite med de andra och bestämmer att så får det bli.
Kl. 11.45 på lördagen spelade sonen match i fotboll. Motståndarna ledde med 1-0. Zenith kvitterade till 1-1 och sedan bara rasslade det på till slutresultat 2-7 till Zenith och förlusten på torsdagen känns som bortblåst. Därmed blev det match på söndagen också.
Grillningen blev av som planerat på lördagskvällen. Kunde sitta ute ända till kl. 21.00, sedan blev det för kallt. Brrrrr.
Då.... kom nostalgin igång. R tog fram sina gamla vinylplattor. Vi fick förklara för våra barn vad det stora, runda, svarta som vi tog fram var för något. "Jo, ni förstår barnen att detta är LP-skivor". Barnen skrattade gott åt dessa stora åbäken.
Lite innan tolvslaget gick jag, J och min förkylning hem för att lägga oss. R fortsatte att spela en stund, faktiskt så länge, att drivremmen på skivtallriken näsan gick i sönder. Som tur var gick det inte isönder. Det behövde nog bara vila lite. Tack, grannarna för denna återigen trevliga kväll tillsammans. :)
På söndagen var det som sagt var, dags för match igen för V. Jag och J ville vara hemma så R och V åkte själva. Vilket man då kan ångra i efterhand, eftersom V gjorde det avgörande målet i matchen. Slutresultat 2-1 till Zenith. Han är så duktig. Världens goaste kille.
Ägnade lite av söndagen åt att plantera min hallonbuske och flytta på jordgubbsplantorna. Sedan var min ork slut. Lade mig på soffan resten av kvällen.
Eftersom jag hade blivit rejält förkyld på torsdagen så mådde jag sådär på fredagen, men det gick bra på kalaset i allafall.
Släkten gick hem ungefär kl. 21.30. Vi satte oss i soffan och slappade lite och jag tänkte precis gå och lägga mig och snörvla i sängen istället för soffan. Då ringer telefonen. Det är våra mysiga grannar som vill bjuda på kaffe. De är för goa. Visst kommer vi över, säger vi. Genast mycket piggare. Säger inte nej till att träffa våra grannar.
Vi hade pratat om att grilla med grannarna och några andra kompisar på lördagen, men jag kände mig verkligen risig. Så när vi kom över till grannarna på fredagen så sade jag att vi tänkte avboka grillningen för jag kände att jag inte skulle orka ha fest.
Genast kommer Alexis med förslaget: vi kan ha festen här istället! Åh du goa människa!!
Tycker om dig.
Vi pratar lite med de andra och bestämmer att så får det bli.
Kl. 11.45 på lördagen spelade sonen match i fotboll. Motståndarna ledde med 1-0. Zenith kvitterade till 1-1 och sedan bara rasslade det på till slutresultat 2-7 till Zenith och förlusten på torsdagen känns som bortblåst. Därmed blev det match på söndagen också.
Grillningen blev av som planerat på lördagskvällen. Kunde sitta ute ända till kl. 21.00, sedan blev det för kallt. Brrrrr.
Då.... kom nostalgin igång. R tog fram sina gamla vinylplattor. Vi fick förklara för våra barn vad det stora, runda, svarta som vi tog fram var för något. "Jo, ni förstår barnen att detta är LP-skivor". Barnen skrattade gott åt dessa stora åbäken.
Lite innan tolvslaget gick jag, J och min förkylning hem för att lägga oss. R fortsatte att spela en stund, faktiskt så länge, att drivremmen på skivtallriken näsan gick i sönder. Som tur var gick det inte isönder. Det behövde nog bara vila lite. Tack, grannarna för denna återigen trevliga kväll tillsammans. :)
På söndagen var det som sagt var, dags för match igen för V. Jag och J ville vara hemma så R och V åkte själva. Vilket man då kan ångra i efterhand, eftersom V gjorde det avgörande målet i matchen. Slutresultat 2-1 till Zenith. Han är så duktig. Världens goaste kille.
Ägnade lite av söndagen åt att plantera min hallonbuske och flytta på jordgubbsplantorna. Sedan var min ork slut. Lade mig på soffan resten av kvällen.
17 september 2006
Sista dagen
Fredag 8/9
Ja, då var den här. Sista dagen på denna drömsemestern. Vi var båda lite sorgsna, men längtade samtidigt hem till våra familjer.
Började igen dagen med att ta vår promenad, men avslutade med att gå in på baksidan av vårt hotell. Vi stod i trädgården och lutade oss mot ett träd och stretchade när vi hör små fnittringar bakom oss. Vi tittar upp och ser sju stycken städerskor som härmar oss när vi stretchar och fnissar så de håller på att kissa ner sig. De tyckte nog att vi var jättekonstiga som höll på där mot ett träd. Vi skrattade precis lika mycket som de.
Efter frukosten packade vi det mesta av våra saker, sedan gick vi ner och solade och badade en stund. Åt lunch och shoppade upp de sista Bulgariska pengarna vi hade.
Gick tillbaka till hotellet, packade det sista och gjorde oss iordning för hemresan.
Vi hade lite dricka kvar på rummet. Vi fyllde en liten flaska med vatten och en liten flaska med Fanta. Tyckte det kunde vara bra att ha med oss eftersom det fortfarande var varmt.
Klockan 18.00 hämtade bussen oss på hotellet.
Väl framme i Varna fick vi vänta i lång kö för att checka in våra väskor. Vi stod bakom en ung flicka, kanske cirka 20-24 år. Hon åt på en smörgås. Inget konstigt med det. Efter att ha ätit upp smörgåsen tar hon fram en glass, Magnum med vit choklad och äter upp den. Fortfarande inget konstigt med det. Men efter den, tar hon upp en andra Magnum vit choklad äter upp den och efter det tar hon upp en till Magnum vit choklad. Vid det här laget har hon alltså ätit 3 Magnum vit choklad på raken. Efter det tar hon upp en Mars vit choklad, äter upp den och efter det, ännu en Mars vit choklad som hon äter upp. Jag och Annette tittar på varandra. Vi ser båda två att hon har med sig två påsar som bara innehåller godis, bullar och choklad. Ändå är hon smal som en pinne.
Är detta ett fall av bulimi, eller vad då? Hon fortsätter att tömma påsarna och fylla magen med det som fanns i påsarna.
Efter diverse kaos i passkontroll och säkerhetskontroll hamnar vi i vänthallen. Vi sätter oss på ett par stolar bredvid ett äldre par som pratar ryska. Det var vårt plan till Sverige och ett Ryskt plan som skulle avgå ungefär samtidigt.
Vi sitter och tittar på taxfree butiken. Den är inte riktigt vad vi är vana vid. Man får stå utanför en glasbur och peka på det man vill ha. Självklart finns det mest sprit och cigaretter.
När vi sitter där så blir jag törstig och tar fram flaskan med Fanta ur min väska. När jag skall skruva av korken så hinner jag inte så långt förrän det säger: PANG och korken på flaskan och ryssen bredvid mig flyger i luften. Oj, vilket tryck det hade blivit i flaskan!! Jag fick märken på fingrarna där jag hade hållt i korken. Kors vad rädda vi blev. Vi började skratta hysteriskt och ryssen bredvid tittade jättesurt på oss. Vi tänkte att nu kommer nog vakterna eftersom det nästan lät som ett pistolskott, men ingen kom som tur var. Vi kunde inte sluta skratta på en bra stund.
Sedan var det dags att kliva på flygplanet för hemfärden. Vi var hemma på Landvetter kl. 22.50. Där stod min man och mina barn och väntade. Åh, så roligt att se dom igen.
Vi körde hem Annette först och åkte sedan hem. Borta bra men hemma bäst.
Tack, min kära, goa, bästis för denna underbara vecka.
Puss och kram på dig.
Så här avslappnad var ryssen före smällen.
Ja, då var den här. Sista dagen på denna drömsemestern. Vi var båda lite sorgsna, men längtade samtidigt hem till våra familjer.
Började igen dagen med att ta vår promenad, men avslutade med att gå in på baksidan av vårt hotell. Vi stod i trädgården och lutade oss mot ett träd och stretchade när vi hör små fnittringar bakom oss. Vi tittar upp och ser sju stycken städerskor som härmar oss när vi stretchar och fnissar så de håller på att kissa ner sig. De tyckte nog att vi var jättekonstiga som höll på där mot ett träd. Vi skrattade precis lika mycket som de.
Efter frukosten packade vi det mesta av våra saker, sedan gick vi ner och solade och badade en stund. Åt lunch och shoppade upp de sista Bulgariska pengarna vi hade.
Gick tillbaka till hotellet, packade det sista och gjorde oss iordning för hemresan.
Vi hade lite dricka kvar på rummet. Vi fyllde en liten flaska med vatten och en liten flaska med Fanta. Tyckte det kunde vara bra att ha med oss eftersom det fortfarande var varmt.
Klockan 18.00 hämtade bussen oss på hotellet.
Väl framme i Varna fick vi vänta i lång kö för att checka in våra väskor. Vi stod bakom en ung flicka, kanske cirka 20-24 år. Hon åt på en smörgås. Inget konstigt med det. Efter att ha ätit upp smörgåsen tar hon fram en glass, Magnum med vit choklad och äter upp den. Fortfarande inget konstigt med det. Men efter den, tar hon upp en andra Magnum vit choklad äter upp den och efter det tar hon upp en till Magnum vit choklad. Vid det här laget har hon alltså ätit 3 Magnum vit choklad på raken. Efter det tar hon upp en Mars vit choklad, äter upp den och efter det, ännu en Mars vit choklad som hon äter upp. Jag och Annette tittar på varandra. Vi ser båda två att hon har med sig två påsar som bara innehåller godis, bullar och choklad. Ändå är hon smal som en pinne.
Är detta ett fall av bulimi, eller vad då? Hon fortsätter att tömma påsarna och fylla magen med det som fanns i påsarna.
Efter diverse kaos i passkontroll och säkerhetskontroll hamnar vi i vänthallen. Vi sätter oss på ett par stolar bredvid ett äldre par som pratar ryska. Det var vårt plan till Sverige och ett Ryskt plan som skulle avgå ungefär samtidigt.
Vi sitter och tittar på taxfree butiken. Den är inte riktigt vad vi är vana vid. Man får stå utanför en glasbur och peka på det man vill ha. Självklart finns det mest sprit och cigaretter.
När vi sitter där så blir jag törstig och tar fram flaskan med Fanta ur min väska. När jag skall skruva av korken så hinner jag inte så långt förrän det säger: PANG och korken på flaskan och ryssen bredvid mig flyger i luften. Oj, vilket tryck det hade blivit i flaskan!! Jag fick märken på fingrarna där jag hade hållt i korken. Kors vad rädda vi blev. Vi började skratta hysteriskt och ryssen bredvid tittade jättesurt på oss. Vi tänkte att nu kommer nog vakterna eftersom det nästan lät som ett pistolskott, men ingen kom som tur var. Vi kunde inte sluta skratta på en bra stund.
Sedan var det dags att kliva på flygplanet för hemfärden. Vi var hemma på Landvetter kl. 22.50. Där stod min man och mina barn och väntade. Åh, så roligt att se dom igen.
Vi körde hem Annette först och åkte sedan hem. Borta bra men hemma bäst.
Tack, min kära, goa, bästis för denna underbara vecka.
Puss och kram på dig.
Så här avslappnad var ryssen före smällen.
Bakfulla kan man tro
Torsdag 6/9
Med tanke på att vi hade varit ute till kl. 03.30 så kan man ju tro att vi skulle vara bakfulla. Men näe, det var vi faktiskt inte. Vi gick inte morgonpromenaden för Annettes blåsa och för att vi var lite trötta.
Väl nere på stranden sov vi mest hela dagen. Det var skönt.
Åt lite lunch och somnade igen. Avslutade dagen med drink på stranden.
Gick hem och gjorde oss i ordning för shopping, middag och drinkar. Innan vi gick ut på stan så frågade vi i receptionen om vi kunde hyra ett rum på fredagen eftersom bussen skulle hämta oss så sent som kl. 18.00 vid hotellet för transport till flygplatsen. Jo, det gick så bra. Vi kunde behålla det rummet vi hade mot en liten summa pengar.
Hittade återigen lite saker som kunde inhandlas till familjen.
Sedan natti natti.
Med tanke på att vi hade varit ute till kl. 03.30 så kan man ju tro att vi skulle vara bakfulla. Men näe, det var vi faktiskt inte. Vi gick inte morgonpromenaden för Annettes blåsa och för att vi var lite trötta.
Väl nere på stranden sov vi mest hela dagen. Det var skönt.
Åt lite lunch och somnade igen. Avslutade dagen med drink på stranden.
Gick hem och gjorde oss i ordning för shopping, middag och drinkar. Innan vi gick ut på stan så frågade vi i receptionen om vi kunde hyra ett rum på fredagen eftersom bussen skulle hämta oss så sent som kl. 18.00 vid hotellet för transport till flygplatsen. Jo, det gick så bra. Vi kunde behålla det rummet vi hade mot en liten summa pengar.
Hittade återigen lite saker som kunde inhandlas till familjen.
Sedan natti natti.
Partyyyy
Onsdag 6/9
Denna morgonen kunde vi inte gå vår promenad för Annette hade så ont i sin blåsa. Den hade gått sönder, men under fanns det faktiskt en blåsa till och den gjorde rejält ont. Vi fick nöja oss med att äta frukost och gå ner till stranden.
Solade och badade hela dagen. Avslutade med en drink så vi var lite glada när vi gick hem. Mötte återigen vår lille chaufför som hälsade så glatt på oss.
Gjorde oss riktigt snygga (alltså snyggare än vanligt)medans vi drack gin och tonic. Efter några drinkar blir man ju riktigt snygg. Åt en god middag och drinkade på stan en stund innan vi gav oss ut i Bulgariens riktiga nattliv. Började med att gå på PR club som skulle vara den bästa klubben enligt killen som hyrde ut solstolarna på stranden. Vi var nog lite tidiga, för det var inte så mycket folk där. Vi gick vidare till Bonkers för att uppleva samma sak. Lite folk. Vi stannade där en stund och lyssnade på musiken och dansade. Gick vidare till det ultimata stället..... Arrogance. Stället med 4 olika rum och musikstilar. Där var det mycket mer folk. Musiken var så hög att det dunkade i bröstkorgen på oss, men vi stannade och dansade en stund.Var hemma glada i hatten kl. 03.30 på morgonen. Det ringde i öronen.
Vi somnade som stockar.
En vanlig dag vid stranden
Tisdag 5/9
Denna dagen började som de andra: promenad, frukost och dusch. Sedan var det solning och badning för hela slanten.
När vi ligger där och solar kommer en försäljare. Han, som alla andra försäljare på stranden, skriker ut vad han har att sälja. Vi tror inte våra öron när han skriker: popcorn mit salt, popcorn mit sugar unt popcorn mit chockolate. Vaaa?? Sa han socker och choklad? De måste vi ju bara pröva.
Sagt och gjort. Inhandlade en påse med chokladpopcorn. Vi öppnade ivrigt påsen för att prova denna nyhet och tro det eller ej men det var faktiskt riktigt smarrigt.
Vi väntade på att kompisarna från Sunny Beach skulle höra av sig, men icke sa nicke. De ringde inte. De hade nog också förstått att det var för långt mellan oss för att kunna träffas en kväll.
Vi gick hem och vilade och gjorde oss sedan redo för ännu en kväll på stan. Självklart blev det lite shopping till efter middagen. Återigen lite drinkar och tittande på folk.
Sedan var det godnatt.
Denna dagen började som de andra: promenad, frukost och dusch. Sedan var det solning och badning för hela slanten.
När vi ligger där och solar kommer en försäljare. Han, som alla andra försäljare på stranden, skriker ut vad han har att sälja. Vi tror inte våra öron när han skriker: popcorn mit salt, popcorn mit sugar unt popcorn mit chockolate. Vaaa?? Sa han socker och choklad? De måste vi ju bara pröva.
Sagt och gjort. Inhandlade en påse med chokladpopcorn. Vi öppnade ivrigt påsen för att prova denna nyhet och tro det eller ej men det var faktiskt riktigt smarrigt.
Vi väntade på att kompisarna från Sunny Beach skulle höra av sig, men icke sa nicke. De ringde inte. De hade nog också förstått att det var för långt mellan oss för att kunna träffas en kväll.
Vi gick hem och vilade och gjorde oss sedan redo för ännu en kväll på stan. Självklart blev det lite shopping till efter middagen. Återigen lite drinkar och tittande på folk.
Sedan var det godnatt.
Kameraövervakning
Måndag 4/9
Hör och häpna.....
Vädret håller i sig. Så också vår vilja att träna varje morgon. När vi går vår promenad på morgonen så möts vi av olika kommentarer från Bulgarier som är uppe lika tidigt som oss och vi förstår att de flesta tycker att vi är idiotiska som är ute och motionerar, men det struntar väl vi i. "Vi är ju så duktiga."
Vi går vår promenad, stretchar utanför lobbyn och går och äter frukost. Efter promenaden säger Annette att hon har ont i en tå. Vi tittar på den och ser att hon har en ganska stor blåsa på den. Det gör inte så jätteont ont, säger hon.
Vi duschar och gör oss redo för stranden. Vi går till receptionen för att lämna nyckeln och ser till vår förvåning att det finns en tv-monitor där. Efter en stund ser vi att den filmar utanför lobbyn. Precis där vi står och stretchar varje morgon. Där har de alltså sett våra rumpor varje morgon. Vi blir fulla i skratt när vi inser detta och tänker: ha, det bjuder vi på.
Det blir en perfekt dag på stranden med mycket sol och mycket kalla bad. Ja, det gick inte att vänja sig vid det kalla vattnet. Vi äter lite lunch och dricker en drink på stranden på eftermiddagen.
Går hem, sover middag en stund och gör oss i ordning för ännu en kväll i Bulgarien. Vi shoppar lite igen och äter middag.
Efter middagen dricker vi lite drinkar och tittar på folk. Går sedan hem och lägger oss. (Vi är ju på husmors semester, även om ingen tror det.)
Hör och häpna.....
Vädret håller i sig. Så också vår vilja att träna varje morgon. När vi går vår promenad på morgonen så möts vi av olika kommentarer från Bulgarier som är uppe lika tidigt som oss och vi förstår att de flesta tycker att vi är idiotiska som är ute och motionerar, men det struntar väl vi i. "Vi är ju så duktiga."
Vi går vår promenad, stretchar utanför lobbyn och går och äter frukost. Efter promenaden säger Annette att hon har ont i en tå. Vi tittar på den och ser att hon har en ganska stor blåsa på den. Det gör inte så jätteont ont, säger hon.
Vi duschar och gör oss redo för stranden. Vi går till receptionen för att lämna nyckeln och ser till vår förvåning att det finns en tv-monitor där. Efter en stund ser vi att den filmar utanför lobbyn. Precis där vi står och stretchar varje morgon. Där har de alltså sett våra rumpor varje morgon. Vi blir fulla i skratt när vi inser detta och tänker: ha, det bjuder vi på.
Det blir en perfekt dag på stranden med mycket sol och mycket kalla bad. Ja, det gick inte att vänja sig vid det kalla vattnet. Vi äter lite lunch och dricker en drink på stranden på eftermiddagen.
Går hem, sover middag en stund och gör oss i ordning för ännu en kväll i Bulgarien. Vi shoppar lite igen och äter middag.
Efter middagen dricker vi lite drinkar och tittar på folk. Går sedan hem och lägger oss. (Vi är ju på husmors semester, även om ingen tror det.)
Bulgarienresan igen
Söndag 3/9
Det är min dotters födelsedag. Vi vaknade tidigt och gick ut på morgonpromenaden. Stretchar utanför lobbyn och går in och äter frukost. Eftersom Sverige är en timme tidigare än Bulgarien så väntar jag en stund med att ringa och gratulera henne. Vill ju inte göra som Annette och skicka ett SMS kl. 06.30 på morgonen. Hihihi. Krister var inte glad.
Solen skiner och det är varmt. Detär ju det här vi har väntat på!!! Skyndar oss ner till stranden för att sola och bada. Betalar för våra solstolar och efter en liten stund är vi redan varma. Kommer överens om att vi skall gå och bada. Åhhhhh vad kallt det är!! Tårna krymper ihop av kyla. Vi tittar på varandra och säger att nu kan vi inte gå upp. Vi måste ju doppa oss. Det tar en stund innan vi klarar det, men det går till slut. Vi verkligen njuter av solen.
När klockan är 15.00 går vi upp från stranden för att åka till Varna som är Bulgariens näst största stad en gång till. Möter en än gång vår "charmante chaufför" Yordan. Vi säger att vi skall åka cirka kl. 16.00. Återigen säger han okej och att han kommer till hotellet då. Vi missade ju den berömda Zigenarmarknaden när vi var i Varna dagen innan. Det skulle vara sååååå billigt sa reseledaren. Tyvärr så hittade vi inte dessa billiga priser, men vi fick se den näst största katedralen i hela Bulgarien. Den största ligger i Sofia. Vi åt middag och tittade på folk. Sedan åkte vi hem till Golden Sands.
Det är min dotters födelsedag. Vi vaknade tidigt och gick ut på morgonpromenaden. Stretchar utanför lobbyn och går in och äter frukost. Eftersom Sverige är en timme tidigare än Bulgarien så väntar jag en stund med att ringa och gratulera henne. Vill ju inte göra som Annette och skicka ett SMS kl. 06.30 på morgonen. Hihihi. Krister var inte glad.
Solen skiner och det är varmt. Detär ju det här vi har väntat på!!! Skyndar oss ner till stranden för att sola och bada. Betalar för våra solstolar och efter en liten stund är vi redan varma. Kommer överens om att vi skall gå och bada. Åhhhhh vad kallt det är!! Tårna krymper ihop av kyla. Vi tittar på varandra och säger att nu kan vi inte gå upp. Vi måste ju doppa oss. Det tar en stund innan vi klarar det, men det går till slut. Vi verkligen njuter av solen.
När klockan är 15.00 går vi upp från stranden för att åka till Varna som är Bulgariens näst största stad en gång till. Möter en än gång vår "charmante chaufför" Yordan. Vi säger att vi skall åka cirka kl. 16.00. Återigen säger han okej och att han kommer till hotellet då. Vi missade ju den berömda Zigenarmarknaden när vi var i Varna dagen innan. Det skulle vara sååååå billigt sa reseledaren. Tyvärr så hittade vi inte dessa billiga priser, men vi fick se den näst största katedralen i hela Bulgarien. Den största ligger i Sofia. Vi åt middag och tittade på folk. Sedan åkte vi hem till Golden Sands.
Glömda historien
Glömde berätta duschhistorien. På morgonen efter att vi hade ätit frukost så duschade vi.
Jag duschade först och försökte sätta duschmunstycket i hållaren på väggen, men det gick inte så bra för hela ställningen höll på att lossna. (Det var ett billigt hotell.)
Sedan var det Annettes tur att duscha. Jag sitter på toaletten bredvid duschen när hela hållaren och duschmunstycket kommer flygande mot mig. Jag blev så rädd att det var tur att jag redan satt på toan annars hade jag gjort i byxorna. Annette och jag börjar gapskratta. Hon hade försökt samma sak med munstycket men gav sig inte så lätt som jag gjorde, därför flög alltihop iväg. Vi lyckades med att sätta tillbaka nästan allt utom en bit av hållaren. Nåja bättre än ingenting. Den fick ligga kvar.
Jag duschade först och försökte sätta duschmunstycket i hållaren på väggen, men det gick inte så bra för hela ställningen höll på att lossna. (Det var ett billigt hotell.)
Sedan var det Annettes tur att duscha. Jag sitter på toaletten bredvid duschen när hela hållaren och duschmunstycket kommer flygande mot mig. Jag blev så rädd att det var tur att jag redan satt på toan annars hade jag gjort i byxorna. Annette och jag börjar gapskratta. Hon hade försökt samma sak med munstycket men gav sig inte så lätt som jag gjorde, därför flög alltihop iväg. Vi lyckades med att sätta tillbaka nästan allt utom en bit av hållaren. Nåja bättre än ingenting. Den fick ligga kvar.
13 september 2006
Fortsättning på resehistorien
Lördag 2/9
Då var det dags att gå på det "obligatoriska" välkomstmötet.
Eftersom vi hade somnat redan kl. 20.30 kvällen innan så kan man säga att vi var mer än utvilade när vi vaknade klockan 7.30 morgonen efter. Vi tog på oss träningskläderna och gick ut på promenad, åt frukost och duschade. Klockan 09.30 hämtade vår lilla Bulgariska reseledare George oss på hotellet. Han kunde inte så mycket engelska men log desto mer. När vi kom ut och skulle gå till mötet började det blåsa och regna. Himla mysigt!!
Typ samma väder som en riktigt kulen svensk höstdag. Jaa, detta har jag betalat för. Kommer det att bli bättre väder? Jo, reseledaren som var med på mötet lovade att det skulle bli bättre redan samma eftermiddag. Egentligen gick vi på mötet för att fråga hur långt det är mellan Sunny Beach och Golden sands eftersom vi eventuellt skulle möta våra kompisar som bodde där. Det visade sig att det var cirka 20 mil mellan oss. Det är föööör långt. Det blev ingen träff.
Efter mötet beslöt vi oss för att åka in till Varna och shoppa. På vägen hem från mötet träffade vi på Yordan. Han är taxichaufför i Golden Sands. Han undrade om vi behövde taxi. Vi svarade att vi skulle åka till Varna men inte just då utan om cirka en timme. "No problem. I come to you", sa han.Sedan frågade han när vi skulle åka hem från Varna och vi sa att vi skall nog hem vid 17.00 tiden. Han frågade vilket hotell vi bodde på och sa att han skulle vänta där om en timme.
Sagt och gjort, vi gjorde oss i ordning (vi var ju dyblöta efter morgonens regniga promenad) och gick ner till mötesplatsen. Vi satte oss i bilen och båda konstaterade att vi inte kan sätta på oss bilbältena för att fästet i sätet ligger under bilklädseln. Okej, vi åker väl utan bälte då då.
Åhej, vad det går i kurvorna!! Jag och Annette måste nästan hålla i oss. Han ligger i princip i vänster körfält hela tiden. Efter att vi har åkt cirka 10 minuter så ser både jag och kompisen hur en bil som ligger i höger körfält bredvid oss är på väg att byta fil. Alltså rakt in i vår sida. Det känns helt overkligt. Varför reagerar inte varken Yordan eller han i den andra bilen?! Till slut är han så nära att om rutorna hade varit nervevade så hade Annette kunna ta på föraren i andra bilen! Då hojtar både jag och Annette till. Åh, look out!! Ingen reaktion över huvud taget från Yordan. Är han blind och döv eller? Tack vare att vi körde lite fortare än den andra bilen så krockade vi inte. Puhhhh, det var jobbigt!
Vi var lite omskakade och chockade efteråt. Men det finns inget som kan hindra oss från att shoppa loss. Väl inne i Varna hittade hur mycket billiga kläder som helst att handla till både oss och våra familjer.
Efter en stund blev vi självklart hungriga. Vi satte oss på en liten ute restaurang. Noterade att de som satt bredvid oss tog in massa olika rätter och åt från varandras tallrikar. Varför gör inte vi detsamma? På så sätt kan man ju provsmaka desto fler rätter. Gud vad smarta vi är!
Därmed beställde vi in två öl, en sallad, två varmrätter och en annan smårätt. Vi bad att få två extratallrikar och flinade så där lite dumt. Det kändes lite konstigt. Där satt vi och smaskade från alla tallrikarna och blev totalt proppmätta. Tänkte inte på att vi egentligen hade beställt in fyra portioner med mat. Raaaap, vad det var gott! Dricka öl kunde man ju göra, vi hade ju en egen "privatchaufför" som skulle hämta oss.
När klockan var cirka 16.00 började vi märka hur himlen sprack upp och det blev varmt. Det finns hopp trots allt. Är det nu det fina vädret kommer?
Helt plötsligt var kl. 17.00 och vi skulle bli hämtade av Yordan. Vi går till mötesplatsen men där finns ingen Yordan. Men det finns en mängd andra taxibilar och alla tjatar på oss att vi skall åka med dom. No, no säger vi tålmodigt, "vår chaufför" skall ju hämta oss.
För att komma ifrån de andra chaufförerna så går vi in i en affär och tittar, samtidigt håller vi utkik efter Yordan. Plötsligt när jag tittar ut från affären står det en annan chaufför där och undrar om vi bor på Hotell Preslav. Hur kan han veta att vi bor där?? Jag känner mig helt oförstående och lyssnar inte direkt på hans dåliga engelska när han säger att Yordans bil har gått i sönder och att Yordan har skickat honom att hämta oss istället. Annette bara går in i bilen och sätter sig och jag följer självklart med eftersom jag varken vill lämna henne där eller mig själv ensam i Varna.
Eftersom jag inte hade hört att han kom istället för Yordan så blir jag rädd när han kör åt ett annat håll än det vi kom från. Vänder mig i bilen till Annette och säger med världens största tefats ögon: "vart kör han? "Tänk om han vill kidnappa oss och sälja oss". Annette börjar skratta så hon kiknar. "Varför skulle han göra det?" får hon fram mellan attackerna av skratt. Jag har nog sett för mycket TV-program om människohandel, tror jag.
Då berättar Annette det som jag inte hörde om den trasiga bilen samtidigt som hon inte kan sluta skratta. Hon skrattar så att tårarna rinner på henne. När jag ser att vi är på väg åt rätt håll för att komma till Varna börjar jag lugna ner mig.
Väl hemma i Golden Sands står vår lilla Yordan där och väntar. Vi betalar honom och Annette har fortfarande inte slutat skratta. Vi avslutar lördagen med att gå ut och äta middag på kvällen och sedan gå och lägga oss.
Då var det dags att gå på det "obligatoriska" välkomstmötet.
Eftersom vi hade somnat redan kl. 20.30 kvällen innan så kan man säga att vi var mer än utvilade när vi vaknade klockan 7.30 morgonen efter. Vi tog på oss träningskläderna och gick ut på promenad, åt frukost och duschade. Klockan 09.30 hämtade vår lilla Bulgariska reseledare George oss på hotellet. Han kunde inte så mycket engelska men log desto mer. När vi kom ut och skulle gå till mötet började det blåsa och regna. Himla mysigt!!
Typ samma väder som en riktigt kulen svensk höstdag. Jaa, detta har jag betalat för. Kommer det att bli bättre väder? Jo, reseledaren som var med på mötet lovade att det skulle bli bättre redan samma eftermiddag. Egentligen gick vi på mötet för att fråga hur långt det är mellan Sunny Beach och Golden sands eftersom vi eventuellt skulle möta våra kompisar som bodde där. Det visade sig att det var cirka 20 mil mellan oss. Det är föööör långt. Det blev ingen träff.
Efter mötet beslöt vi oss för att åka in till Varna och shoppa. På vägen hem från mötet träffade vi på Yordan. Han är taxichaufför i Golden Sands. Han undrade om vi behövde taxi. Vi svarade att vi skulle åka till Varna men inte just då utan om cirka en timme. "No problem. I come to you", sa han.Sedan frågade han när vi skulle åka hem från Varna och vi sa att vi skall nog hem vid 17.00 tiden. Han frågade vilket hotell vi bodde på och sa att han skulle vänta där om en timme.
Sagt och gjort, vi gjorde oss i ordning (vi var ju dyblöta efter morgonens regniga promenad) och gick ner till mötesplatsen. Vi satte oss i bilen och båda konstaterade att vi inte kan sätta på oss bilbältena för att fästet i sätet ligger under bilklädseln. Okej, vi åker väl utan bälte då då.
Åhej, vad det går i kurvorna!! Jag och Annette måste nästan hålla i oss. Han ligger i princip i vänster körfält hela tiden. Efter att vi har åkt cirka 10 minuter så ser både jag och kompisen hur en bil som ligger i höger körfält bredvid oss är på väg att byta fil. Alltså rakt in i vår sida. Det känns helt overkligt. Varför reagerar inte varken Yordan eller han i den andra bilen?! Till slut är han så nära att om rutorna hade varit nervevade så hade Annette kunna ta på föraren i andra bilen! Då hojtar både jag och Annette till. Åh, look out!! Ingen reaktion över huvud taget från Yordan. Är han blind och döv eller? Tack vare att vi körde lite fortare än den andra bilen så krockade vi inte. Puhhhh, det var jobbigt!
Vi var lite omskakade och chockade efteråt. Men det finns inget som kan hindra oss från att shoppa loss. Väl inne i Varna hittade hur mycket billiga kläder som helst att handla till både oss och våra familjer.
Efter en stund blev vi självklart hungriga. Vi satte oss på en liten ute restaurang. Noterade att de som satt bredvid oss tog in massa olika rätter och åt från varandras tallrikar. Varför gör inte vi detsamma? På så sätt kan man ju provsmaka desto fler rätter. Gud vad smarta vi är!
Därmed beställde vi in två öl, en sallad, två varmrätter och en annan smårätt. Vi bad att få två extratallrikar och flinade så där lite dumt. Det kändes lite konstigt. Där satt vi och smaskade från alla tallrikarna och blev totalt proppmätta. Tänkte inte på att vi egentligen hade beställt in fyra portioner med mat. Raaaap, vad det var gott! Dricka öl kunde man ju göra, vi hade ju en egen "privatchaufför" som skulle hämta oss.
När klockan var cirka 16.00 började vi märka hur himlen sprack upp och det blev varmt. Det finns hopp trots allt. Är det nu det fina vädret kommer?
Helt plötsligt var kl. 17.00 och vi skulle bli hämtade av Yordan. Vi går till mötesplatsen men där finns ingen Yordan. Men det finns en mängd andra taxibilar och alla tjatar på oss att vi skall åka med dom. No, no säger vi tålmodigt, "vår chaufför" skall ju hämta oss.
För att komma ifrån de andra chaufförerna så går vi in i en affär och tittar, samtidigt håller vi utkik efter Yordan. Plötsligt när jag tittar ut från affären står det en annan chaufför där och undrar om vi bor på Hotell Preslav. Hur kan han veta att vi bor där?? Jag känner mig helt oförstående och lyssnar inte direkt på hans dåliga engelska när han säger att Yordans bil har gått i sönder och att Yordan har skickat honom att hämta oss istället. Annette bara går in i bilen och sätter sig och jag följer självklart med eftersom jag varken vill lämna henne där eller mig själv ensam i Varna.
Eftersom jag inte hade hört att han kom istället för Yordan så blir jag rädd när han kör åt ett annat håll än det vi kom från. Vänder mig i bilen till Annette och säger med världens största tefats ögon: "vart kör han? "Tänk om han vill kidnappa oss och sälja oss". Annette börjar skratta så hon kiknar. "Varför skulle han göra det?" får hon fram mellan attackerna av skratt. Jag har nog sett för mycket TV-program om människohandel, tror jag.
Då berättar Annette det som jag inte hörde om den trasiga bilen samtidigt som hon inte kan sluta skratta. Hon skrattar så att tårarna rinner på henne. När jag ser att vi är på väg åt rätt håll för att komma till Varna börjar jag lugna ner mig.
Väl hemma i Golden Sands står vår lilla Yordan där och väntar. Vi betalar honom och Annette har fortfarande inte slutat skratta. Vi avslutar lördagen med att gå ut och äta middag på kvällen och sedan gå och lägga oss.
10 september 2006
Resan med stort R
Åhej och hå var skall jag börja? Det har hänt mycket roligt när jag och min vännina var i Bulgarien. Vi tar det dag för dag.
Fredag 1/9
Planet lyfter kl. 07.10 enligt tidtabell. Landar i Varna cirka 2 timmar och 30 minuter senare. Värmen slår INTE emot oss när vi går av planet. Hmmmm.... det är ju lite misstänksamt. Hur är vädret här egentligen? Men, men humöret är iallafall på topp för jag vet att jag skall tillbringa en hel vecka här med Annette och vila, sola, bada och ha det gott. Eller, skall vi inte bada och sola eftersom jag fryser i mina långa byxor och långärmade tröja??
När vi står och väntar på bussen som skall köra oss till terminalen ser vi hur flygplatspersonalen fullkomligt kastar, ja verkligen kastar våra väskor av planet. Känner mig orolig för att jag skall få uppleva samma sak som Lasse Åberg gör i Sällskapsresan. Alltså en trasig väska som kommer glidande på bandet, med mina trosor och bh överst till allas beskådan. Kan riktigt se framför mig hur några skrattar och några har medlidande med mig. Otäcka tanke!!
Först blir vi körda från planet till en terminal där vi visar våra pass för några otroligt ointresserade människor. De rör inte en min, än mindre ler. De måste ju tyvärr titta på oss så att de ser att det är personen på passet som står framför dem.
Efter denna tröga happening går vi igenom terminalen och ut på andra sidan. Men, var är bandet vi skall hämta våra väskor på?? Terminalen tar ju slut här. Aha, vi skall åka buss igen. Utanför väntar en ny buss som kör oss till... en annan terminal, hör och häpna. Men, var är våra väskor??
Vi svenskar klarar ju inte riktigt att något inte är som det brukar så vi hör hur folk runt omkring oss börjar bli oroliga. Vad gör vi här? Var är väskorna? Varför står vi bara här? Många tankar.
Till slut kommer det ett litet tåg med bagagevagnar, med våra väskor. Än en gång får våra väskor samma behandling. De kastas av vagnarna. Det är modigt tycker jag eftersom de vet att vi står och tittar på när de gör det.
Hur som haver så blir vi ihopsamlade och körda till diverse hotell. Ett av de stora mysterierna börjar när vi har lämnat ett gäng på ett hotell och sedan skall vidare till ett annat hotell, vi börjar åka FRÅN havet och stranden!!!!
Vi har två kvinnor (senare kallade "bimbosarna" av mig och Annette eftersom vi är MYCKET smartare än dom) bakom oss som har stora funderingar och pratar oroligt om "vart kan vi vara på väg" hela tiden. "Det här stämmer inte." Efter en stund börjar jag och Annette också undra. Tänk vad man kan bli påverkad. Men det hela slutar lyckligt med att bussen kört runt en kurva och vad hittar man där? Jo vårat hotell som ligger cirka 5 minuters promenad från stranden.
Hotellet är precis som vi trodde, inte helt lyxigt, men vad skall vi göra där? Vi skall sola, bada och vara ute, inte inne på ett hotellrum. Vi får nyckeln till rummet ganska snabbt, packar upp våra saker och kläder. Sedan går vi ut och rekar. Hittar till strandpromenaden och alla shopparna. Efter att ha gått där i några timmar går vi tillbaka till hotellet. Vi är överens om att vi är mycket trötta redan kl. 20.30. Ja klockan var 20.30 Bulgarisk tid och 19.30 svensk tid. Vi försökte oss på att läsa en stund men ögonen bara ramlade ihop. Sov snart som två små änglar.
Fortsättning följer.
Fredag 1/9
Planet lyfter kl. 07.10 enligt tidtabell. Landar i Varna cirka 2 timmar och 30 minuter senare. Värmen slår INTE emot oss när vi går av planet. Hmmmm.... det är ju lite misstänksamt. Hur är vädret här egentligen? Men, men humöret är iallafall på topp för jag vet att jag skall tillbringa en hel vecka här med Annette och vila, sola, bada och ha det gott. Eller, skall vi inte bada och sola eftersom jag fryser i mina långa byxor och långärmade tröja??
När vi står och väntar på bussen som skall köra oss till terminalen ser vi hur flygplatspersonalen fullkomligt kastar, ja verkligen kastar våra väskor av planet. Känner mig orolig för att jag skall få uppleva samma sak som Lasse Åberg gör i Sällskapsresan. Alltså en trasig väska som kommer glidande på bandet, med mina trosor och bh överst till allas beskådan. Kan riktigt se framför mig hur några skrattar och några har medlidande med mig. Otäcka tanke!!
Först blir vi körda från planet till en terminal där vi visar våra pass för några otroligt ointresserade människor. De rör inte en min, än mindre ler. De måste ju tyvärr titta på oss så att de ser att det är personen på passet som står framför dem.
Efter denna tröga happening går vi igenom terminalen och ut på andra sidan. Men, var är bandet vi skall hämta våra väskor på?? Terminalen tar ju slut här. Aha, vi skall åka buss igen. Utanför väntar en ny buss som kör oss till... en annan terminal, hör och häpna. Men, var är våra väskor??
Vi svenskar klarar ju inte riktigt att något inte är som det brukar så vi hör hur folk runt omkring oss börjar bli oroliga. Vad gör vi här? Var är väskorna? Varför står vi bara här? Många tankar.
Till slut kommer det ett litet tåg med bagagevagnar, med våra väskor. Än en gång får våra väskor samma behandling. De kastas av vagnarna. Det är modigt tycker jag eftersom de vet att vi står och tittar på när de gör det.
Hur som haver så blir vi ihopsamlade och körda till diverse hotell. Ett av de stora mysterierna börjar när vi har lämnat ett gäng på ett hotell och sedan skall vidare till ett annat hotell, vi börjar åka FRÅN havet och stranden!!!!
Vi har två kvinnor (senare kallade "bimbosarna" av mig och Annette eftersom vi är MYCKET smartare än dom) bakom oss som har stora funderingar och pratar oroligt om "vart kan vi vara på väg" hela tiden. "Det här stämmer inte." Efter en stund börjar jag och Annette också undra. Tänk vad man kan bli påverkad. Men det hela slutar lyckligt med att bussen kört runt en kurva och vad hittar man där? Jo vårat hotell som ligger cirka 5 minuters promenad från stranden.
Hotellet är precis som vi trodde, inte helt lyxigt, men vad skall vi göra där? Vi skall sola, bada och vara ute, inte inne på ett hotellrum. Vi får nyckeln till rummet ganska snabbt, packar upp våra saker och kläder. Sedan går vi ut och rekar. Hittar till strandpromenaden och alla shopparna. Efter att ha gått där i några timmar går vi tillbaka till hotellet. Vi är överens om att vi är mycket trötta redan kl. 20.30. Ja klockan var 20.30 Bulgarisk tid och 19.30 svensk tid. Vi försökte oss på att läsa en stund men ögonen bara ramlade ihop. Sov snart som två små änglar.
Fortsättning följer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)