Fortsättning på resehistorien

Lördag 2/9
Då var det dags att gå på det "obligatoriska" välkomstmötet.
Eftersom vi hade somnat redan kl. 20.30 kvällen innan så kan man säga att vi var mer än utvilade när vi vaknade klockan 7.30 morgonen efter. Vi tog på oss träningskläderna och gick ut på promenad, åt frukost och duschade. Klockan 09.30 hämtade vår lilla Bulgariska reseledare George oss på hotellet. Han kunde inte så mycket engelska men log desto mer. När vi kom ut och skulle gå till mötet började det blåsa och regna. Himla mysigt!!
Typ samma väder som en riktigt kulen svensk höstdag. Jaa, detta har jag betalat för. Kommer det att bli bättre väder? Jo, reseledaren som var med på mötet lovade att det skulle bli bättre redan samma eftermiddag. Egentligen gick vi på mötet för att fråga hur långt det är mellan Sunny Beach och Golden sands eftersom vi eventuellt skulle möta våra kompisar som bodde där. Det visade sig att det var cirka 20 mil mellan oss. Det är föööör långt. Det blev ingen träff.
Efter mötet beslöt vi oss för att åka in till Varna och shoppa. På vägen hem från mötet träffade vi på Yordan. Han är taxichaufför i Golden Sands. Han undrade om vi behövde taxi. Vi svarade att vi skulle åka till Varna men inte just då utan om cirka en timme. "No problem. I come to you", sa han.Sedan frågade han när vi skulle åka hem från Varna och vi sa att vi skall nog hem vid 17.00 tiden. Han frågade vilket hotell vi bodde på och sa att han skulle vänta där om en timme.

Sagt och gjort, vi gjorde oss i ordning (vi var ju dyblöta efter morgonens regniga promenad) och gick ner till mötesplatsen. Vi satte oss i bilen och båda konstaterade att vi inte kan sätta på oss bilbältena för att fästet i sätet ligger under bilklädseln. Okej, vi åker väl utan bälte då då.

Åhej, vad det går i kurvorna!! Jag och Annette måste nästan hålla i oss. Han ligger i princip i vänster körfält hela tiden. Efter att vi har åkt cirka 10 minuter så ser både jag och kompisen hur en bil som ligger i höger körfält bredvid oss är på väg att byta fil. Alltså rakt in i vår sida. Det känns helt overkligt. Varför reagerar inte varken Yordan eller han i den andra bilen?! Till slut är han så nära att om rutorna hade varit nervevade så hade Annette kunna ta på föraren i andra bilen! Då hojtar både jag och Annette till. Åh, look out!! Ingen reaktion över huvud taget från Yordan. Är han blind och döv eller? Tack vare att vi körde lite fortare än den andra bilen så krockade vi inte. Puhhhh, det var jobbigt!
Vi var lite omskakade och chockade efteråt. Men det finns inget som kan hindra oss från att shoppa loss. Väl inne i Varna hittade hur mycket billiga kläder som helst att handla till både oss och våra familjer.

Efter en stund blev vi självklart hungriga. Vi satte oss på en liten ute restaurang. Noterade att de som satt bredvid oss tog in massa olika rätter och åt från varandras tallrikar. Varför gör inte vi detsamma? På så sätt kan man ju provsmaka desto fler rätter. Gud vad smarta vi är!

Därmed beställde vi in två öl, en sallad, två varmrätter och en annan smårätt. Vi bad att få två extratallrikar och flinade så där lite dumt. Det kändes lite konstigt. Där satt vi och smaskade från alla tallrikarna och blev totalt proppmätta. Tänkte inte på att vi egentligen hade beställt in fyra portioner med mat. Raaaap, vad det var gott! Dricka öl kunde man ju göra, vi hade ju en egen "privatchaufför" som skulle hämta oss.

När klockan var cirka 16.00 började vi märka hur himlen sprack upp och det blev varmt. Det finns hopp trots allt. Är det nu det fina vädret kommer?
Helt plötsligt var kl. 17.00 och vi skulle bli hämtade av Yordan. Vi går till mötesplatsen men där finns ingen Yordan. Men det finns en mängd andra taxibilar och alla tjatar på oss att vi skall åka med dom. No, no säger vi tålmodigt, "vår chaufför" skall ju hämta oss.

För att komma ifrån de andra chaufförerna så går vi in i en affär och tittar, samtidigt håller vi utkik efter Yordan. Plötsligt när jag tittar ut från affären står det en annan chaufför där och undrar om vi bor på Hotell Preslav. Hur kan han veta att vi bor där?? Jag känner mig helt oförstående och lyssnar inte direkt på hans dåliga engelska när han säger att Yordans bil har gått i sönder och att Yordan har skickat honom att hämta oss istället. Annette bara går in i bilen och sätter sig och jag följer självklart med eftersom jag varken vill lämna henne där eller mig själv ensam i Varna.
Eftersom jag inte hade hört att han kom istället för Yordan så blir jag rädd när han kör åt ett annat håll än det vi kom från. Vänder mig i bilen till Annette och säger med världens största tefats ögon: "vart kör han? "Tänk om han vill kidnappa oss och sälja oss". Annette börjar skratta så hon kiknar. "Varför skulle han göra det?" får hon fram mellan attackerna av skratt. Jag har nog sett för mycket TV-program om människohandel, tror jag.
Då berättar Annette det som jag inte hörde om den trasiga bilen samtidigt som hon inte kan sluta skratta. Hon skrattar så att tårarna rinner på henne. När jag ser att vi är på väg åt rätt håll för att komma till Varna börjar jag lugna ner mig.

Väl hemma i Golden Sands står vår lilla Yordan där och väntar. Vi betalar honom och Annette har fortfarande inte slutat skratta. Vi avslutar lördagen med att gå ut och äta middag på kvällen och sedan gå och lägga oss.